Något är fel när min telefon värderas högre än min kropp

Polisbristen i Sverige är ett faktum. Rubriker varnar för resursbrist i län efter län. Polischefer och åklagare uttalar sig med allvarliga miner om hur de måste lägga ner viktiga utredningar och prioritera mellan anmälda brott. Det är förståeligt att prioriteringar måste göras, men här kommer den verkliga frågan, hur görs dessa prioriteringar egentligen? Vem prioriterar?

I Norrköpings tidning uttalar sig förundersökningsledaren Calle Nöjd om att 134 ärenden från fjolårets Bråvallafestival fortfarande inte är påbörjade. De brott som prioriterats har varit mobiltelefonstölder och ringa narkotikabrott (vanligtvis påverkan). Samtidigt nedprioriteras sexualbrott, då dessa är resurskrävande.

Jag har redan skrivit om de massiva polisinsatserna på festivalen Into the Valley i år, som resulterade i att 102 personer av 6000 besökare, togs in för misstanke om ringa narkotikabrott. Observera misstanke, det är alltså så många som har fått lämna urin- eller blodprov.

Beslutet att sätta in dessa insatser baserades enligt Peter Karlsson, kanslichef polisen i Dalarna, på 30 misstänkta ringa narkotikabrott från 2015 års festival och att ”det var många med drogliberala tankar på plats”. Under dessa två festivaler förekom varken våldtäkt, misshandel, eller ens stöld.

Under Classic Car Week som samtidigt pågick i Rättvik användes polisresurser för att hälla ut alkohol 1182 gånger under veckans fem första dagar, samtidigt anmäldes bland annat 1 våldtäkt, 2 sexuellt ofredande, 9 misshandel, 6 skadegörelse och 1 knivbrott.

Under sommaren har ett stort antal våldtäkter och sexuella ofredanden skett på landets festivaler. Sammanlagt har 97 anmälningar inkommit om sexuella ofredanden på bara nio av sommarens festivaler. 60 av dessa ärenden har redan lagts ned. Hela 40 av dessa fall skedde i samband med Putte i parken i Karlstad. Något säger mig att polisinsatserna där var betydligt mindre än vid Into the Valley.

Under samma tidsperiod har två polispatruller hållit vakt utanför en tom lokal i Marievik i Stockholm, för att hindra folk från att dansa där. Detta för att det tidigare har hållits fester för slutna sällskap i den aktuella lokalen, något som inte ens är olagligt.

Någonting är allvarligt fel när min mobiltelefon värderas högre än min kropp, när polisen under allvarlig resursbrist prioriterar att hälla ut öl och vakta tomma lokaler framför att utreda våldtäkter. Och när det kommer till ringa narkotikabrott verkar det finnas oändligt med resurser.

Att kvinnors kroppar inte är värda någonting enligt rättssystemet är ingen nyhet, men att det är viktigare att förhindra människor från att dricka alkohol på allmän plats, röka en joint eller att dansa, är för mig helt ofattbart.

Ja, det är olagligt att bruka narkotika. Ja, det är olagligt att dricka alkohol på allmän plats. Men om det nu ska prioriteras, vilket är värst? Röka ett bloss på en joint på en festival, dricka en öl på en trottoar, arrangera en fest för ett slutet sällskap, eller att förstöra en människa för livet?

Polisen har gått från att ha som uppdrag att skydda människor till att plocka statistikpinnar. I stället för att prioritera att försöka lösa allvarliga brott, prioriteras att jaga småbrott och skriva rapporter om stulna mobiltelefoner.

Så nästa gång du utsätts för sexualbrott, se till att bli av med mobiltelefonen samtidigt, så kanske polisen ser till att ta upp ditt ärende för utredning.

Zandra Hedlund,
Debattör och skribent