Vi måste vara tydliga: De som hotar Sveriges säkerhet ska straffas – hårt

De allra flesta minns nog vad de gjorde och var de var den 11 september 2001 när islamistiska terrorister körde in i tvillingtornen i New York och nästan 3 000 människor förlorade sina liv.

15 år senare har terrorattacker blivit vardagsmat. Vi läser om bombdåd i New York, masskjutningar i Nice och attacker i Bryssel. I sympati med offren byter vi profilbild på Facebook, men några dagar senare är händelsen borta ur minnet och så dyker nya skrämmande nyheter upp.

Några kanske rycker på axlarna och tänker att det här aldrig kommer hända i Sverige, men det har det redan gjort. Bombsprängningarna i närheten av Drottninggatan i Stockholm 11 december 2010 räknas av Polisen som terroristbrott.

Tack och lov var gärningsmannen den ende som omkom, men planen var att många fler skulle dö. Vi vet också att ett stort antal krigsförbrytare befinner sig i Sverige efter att ha följt med i förra höstens okontrollerade migrationsvåg.

I dag är det många som skyr folksamlingar, slutar flyga och undviker tunnelbanor och andra platser där terrordåd kan äga rum. Den frihet vi så gärna vill kunna ta för given, blir nu dagligen ifrågasatt. Vi lever i en mer begränsad värld.

Polisen i Sverige har inte tillräckligt med resurser för små brott. Åklagarna måste dessutom i högre grad besluta om åtal och ge polisen möjligheter att göra sitt jobb. Ouppklarade brott växer och oron i samhället ökar.

Vi i KDU är bekymrade över att regeringen och de rättsvårdande myndigheterna i Sverige inte tar frågan om terrorism på tillräckligt stort allvar.

I tider av oro blir betydelsen av statens kärnverksamhet ännu tydligare. Inre och yttre säkerhet måste därför vara den högst prioriterade frågan. Trots detta lägger regeringen i Budgetpropositionen för 2017 400 miljoner extra på kulturen medan polisen endast får 100 miljoner. Det är uppenbart att regeringen inte förstår medborgarnas behov.

Den här är i grunden en principfråga. Vilka är statens kärnuppgifter? För KDU är statens huvuduppgift att säkerställa inre och yttre säkerhet i syfte att lägga grunden för ett tryggt samhälle åt nationens medborgare. Först när staten har klarat att leverera detta kan en regering intressera sig för andra politikområden.

I dag klarar staten emellertid inte av att lösa sin kärnuppgift. Polisen vittnar dagligen om att de går på knäna, bilar brinner i våra förorter och ouppklarade brott läggs på hög. Det finns flera så kallade no-go-zoner i Sverige över vilka polisen har förlorat kontrollen. Det drabbar alla de vanliga, hederliga människor som bor i dessa områden.

Det är uppenbart att något måste ske. När människor känner sig otrygga växer oron och tilliten i samhället minskar.

Polisen behöver mer resurser så att de kan klara upp fler brott för att säkra den inre tryggheten och se till att staten återtar sitt våldsmonopol. Inga kriminella gäng ska styra de svenska förorterna. Vi måste även se till att hindra människor från att ansluta sig till islamistiska terrorgrupper. Därför måste straffen för den här typen av brottslighet skärpas.

Är man asylsökande och begår brott ska man genast få avslag på sin ansökan och den som är medlem i en organisation som strider mot vår grundlag såsom våldsbejakande extremism ska dömas för brott. Dessutom måste vi höja minimistraffen för illegalt innehav av automateldvapen till två år.

I Sverige ska man veta att om man deltagit i eller planerar terrorverksamhet och har dubbla medborgarskap ska man lagföras och få sitt svenska medborgarskap indraget. Dessutom bör den som döms för terrorverksamhet bli belagd med ett tidsbegränsat utreseförbud.

Vi får aldrig acceptera att Sverige blir en rekryteringsbas för terrorverksamhet. Signalen måste vara tydlig – den som hotar den inre eller yttre säkerheten i vårt land ska straffas. Och straffas hårt.

Frågan om rikets inre och yttre säkerhet bör vara högst upp på dagordningen i alla sammanhang tills ordningen är återställd. Det handlar om Sverige och vårt lands överlevnad!

Felicia Sundmark,
Förbundsstyrelseledamot KDU