De är inga clowner – de är brottslingar

Kalla saker vid dess rätta namn. Att förminska en brottslig handling genom språkbruket gör att allvaret i handlingen och dess konsekvenser också krymper. En människa som bär en clownmask är alltså inte en clown. Om denne bärare av masken begår brott är clownepitetet det minst relevanta.

I somras fylldes löpsedlarna med nyheter från festivalkvällarna där kvinnor och unga tjejer blivit utsatta för sexuella ofredanden och övergrepp. Tafsande benämndes det som. Tafsninghysteri, masstafsning och tafshotet fyllde våra vokabulär.

I medier, vid våra middagsbord, i riksdagen och på festivaler pratades det om tafset, Även då sanningen är den att genom att ta sig friheten till någon annans kropp så begår den som utför handlingen ett allvarligt brott.

Det handlar om sexuella övergrepp. Tafsande är snarare benämningen på ett oskyldigt bus unga killar hittar på i skolan när de jagar tjejerna. Redan där börjar skadan i att förminska allvaret i kriminella handlingar genom språket. Killar växer upp med att tänka att det inte är så farligt att ta lite på tjejerna. Tafsa liksom.

Nu har nästa rubriksättare kommit. Clownerna som skrämmer stackars oskyldiga barn och vuxna. Ingen går säker från dem. Clownhysteri, clownskräck och clownspaning. Men sanningen är ju den att att det här är inga clowner. Det är brottslingar.

Jag syftar alltså till de ”clowner” som har ofredat och misshandlat människor samt orsakat skadegörelse på annans egendom. Det här är brott som funnits sen gammalt. Men helt plötsligt benämns det som något nytt. Ofredande är ofredande oavsett om gärningsmannen bär en clownmask eller inte. Likaså misshandel och skadegörelse.

Åter igen tenderar diskussionen kring dessa brott att kretsa kring ett felaktigt begrepp. Det sänder osunda signaler till barn och ungdomar. Här bär vi alla ett ansvar för hur vi talar om kriminalitet och konsekvenserna av det.

Det största ansvaret bär polisen och det är min stora förhoppning att de inte börjar dela ut armband med uppmaningen: ”Clowna inte”. Eller att Dan Eliasson säger: ”Ingen vill väl bli ihågkommen som clownen”. Så tänk nu efter en gång extra Dan, innan nästa kommunikationskaos gentemot unga människor blir ett faktum.

Elin Nilsson,
Moderat kommunpolitiker i Sundsvall