Leo, 14: Jag kommer kämpa mot åldersfixerade Sverige precis som ”Leo, 13” gjorde

Precis när det här inlägget publiceras har jag fyllt 14 år. Det kommer inte att förändra mina åsikter. Jag kommer fortfarande kämpa för det jag tror på. Jag kommer kämpa för en friare värld. En värld där alla kan accepteras för den de är. En värld där vi inte gör skillnad på människor. En värld där alla kan känna sig trygga. En värld där vi hjälper varandra, även i svåra kriser.

Det enda som ändras är att ”Leo, 13” blir ”Leo, 14”. Den där siffran har länge varit väldigt betydelsefull. Det är de där siffrorna som har gjort att jag har kunnat få medialt genomslag och fått sprida mina åsikter.

Sverige är ett oerhört åldersfixerat land. Hur gammal en är avgör vad du får säga, hur du får säga det och vilket inflytande du tillåts ha. Vi låter människor sitta vid olika middagsbord beroende på ålder och vi delar in barn efter deras ålder, inte deras kunskapsnivå. Vi förutsätter att människor har olika åsikter och beter sig på ett visst sätt, enbart på grund av ålder.

I stället för att se på människors åsikter, kollar vi på deras ålder och bakgrund och skapar oss därefter en uppfattning om hur trovärdig personen är och om ifall hen är kapabel att uttrycka sig. Det är en farlig väg att gå och med dagens hårda samhällsklimat kommer det inte bli bättre.

Oavsett om det handlar om ålder, etnicitet, sexuell läggning, eller något annat ska alla få delta i samhällsdebatten. När jag nu blir äldre hoppas jag att fler kan ta mig på allvar. Samtidigt vet jag att mitt ”nyhetsvärde” blir mindre ju ”vanligare” jag blir. Min ålder har varit delvis en börda för mig, men också något positivt.

Jag hade aldrig uppmärksammats på det sättet under exempelvis partistämman om det inte hade varit för min ålder. Det var självklart väldigt kul att flera tidningar skrev om det och att många personer från partiet kom fram och tyckte att jag var duktig. Jag kommer fortfarande vara ovanligt ung i politiken, men självklart minskar det desto äldre jag blir. Jag brukar säga som Carl Bildt sa när han var ung i politiken ”Det är ett övergående problem”. Det ligger en del i det, men jag är långt ifrån så tålmodig som Carl Bildt. Jag vill förändra världen nu.

Jag blir dock fortfarande kallad för ”tolvåringen”. Antagligen har det att göra med att jag var tolv år när jag skrev mina första debattartiklar och det har följt med mig ganska länge. Jag antar att jag fortsatt kommer bli kallad tolvåringen ett bra tag till, och jag har faktiskt inget problem med det.

Jag är glad att leva i ett land som Sverige. Ett land där jag får uttrycka mig utan att behöva frukta för mitt liv. Yttrandefrihet är ingen självklarhet, och vi får aldrig ta den för givet. Vi måste vara beredd att försvara den och stå upp mot näthat och diskriminering. Yttrandefrihet handlar inte om att du får säga vad du vill om vem eller vilka du vill. Vi får aldrig låta rasisterna använda yttrandefriheten som ett argument för att tillåtas sprida hat.

Nu checkar ”Leo, 13” ut och ”Leo, 14” checkar in. Mina åsikter kommer inte förändras, bara min ålder. Jag ser fram emot att fortsätta blogga och göra min röst hörd. Jag vill göra vad jag kan för att påverka samhällsdebatten och världen i en friare riktning.