Nu är det jul igen i klassamhällets Sverige

Julen är inte en högtid då orättvisorna i samhället glöms bort eller förminskas. Hur skulle det kunna vara det när det i vissa familjer delas det ut klappar för tiotusentals kronor, eller resor till andra sidan jorden, medan föräldrarna i andra inte har råd att tacka nej till att jobba på julafton.

Så länge folk i Långedrag tjänar mer än tre gånger så mycket som de som bor några kilometer bort i Frölunda så kommer jullovets slut betyda att vissa barn skryter om alla klappar de fått, medan andra barn skäms.

Julen är en familjehögtid, men att kunna fira jul med äldre släktingar är i sista hand en klassfråga. Hur hade det kunnat vara annorlunda när medellivslängden mellan Hovås och Bergsjön skiljer sig nio år, större än mellan Sverige och El Salvador. I verkligheten blir det mer än bara oroväckande och deprimerande statistik – det är skillnaden mellan att ha morfar med på jul eller inte.

Om julen ska vara barnens högtid, vad säger man till de över 5 600 barn som är hemlösa i Göteborg? Hur förklarar man att samtidigt som så många saknar ett hem så står 20 miljonersvillorna tomma i Långedrag då överklassen firar jul i alperna eller på någon tropisk ö.

Nej så länge vårt samhälle är anpassat för att passa några få miljonärer och miljardärer kommer julen inte vara lika god i alla hem. Och om julen verkligen är “barnens högtid” är det tydligt att den i varje fall som vanligt tillhör överklassens barn.

Den bästa julklappen vi i arbetarklassen kan ge varandra är att vi lovar varandra att tillsammans kämpa för en ny, rättvis och jämlik värld.

Adam Lundqvist,
Distriktsyrelseledamot Ung Vänster Göteborg och Bohuslän