Djurens Rätt: Tänk på att även ditt djur lider av en skilsmässa

Idag nåddes jag av nyheten att domstolar i Alaska ska ta hänsyn till djurs välbefinnande i samband med skilsmässor.

Vid första anblicken kanske många avfärdar den här nyheten som ”stollig”. Precis som miljömedvetna och engagerade personer genom historien kallats för trädkramare. Med ett löjets skimmer över ordet så avfärdas ibland djurvänner som stolliga eller orimliga i sitt engagemang för djuren.

Det här beror på att samhället inte ser djuren som fullvärdiga individer. Men genom att ge djur rättigheter menar vi inte att de ska ha samma rättigheter som du och jag, mänskliga rättigheter.

Det handlar inte om rätten till att rösta eller gå i skolan. Det handlar om djurs rätt till sina egna liv och att få ses som ett subjekt inför lagen. Det intressanta med nyheten om den här ändringen i Alaskas skilsmässostadgar är att den faktiskt höjer upp djurs rättsliga status.

Att ta hänsyn till djurens välbefinnande gör att det inte enbart är ägarens rätt till djuret som avgör, utan vad som är bäst för djuret. Den nya lagen möjliggör bland annat att domstolar som tar beslut i samband med skilsmässor får möjlighet att tilldela de två inblandade parterna gemensam vårdnad över familjedjur.

Det här betyder att djuren tillskrivs ett högre värde än tidigare. De går i det här sammanhanget närmare mot att ses som subjekt inför lagen, även om de inte tillskrivs personstatus.

Lagändringen tillåter även domstolarna att omfatta familjedjur i åtgärder som syftar till att skydda individer i hemmet mot våld. Det finns en vedertagen koppling mellan våld i hemmet och våld mot djur. Forskning visar att där djur är utsatta är människor ofta utsatta, och där människor är utsatta är djur ofta utsatta.

Det här förhållandet kallas för The Link och beskriver sambandet mellan våld i nära relationer och våld mot djur. Den svenska sociologen och författaren Carin Holmberg har startat föreningen Se Sambandet som syftar till att synliggöra kopplingen.

Carin har bland annat lyft fram djurets ofta avgörande roll i uppbrottsprocesser. En vanlig problematik är att djur inte kan följa med till de skyddade boenden som personer som blivit utsatta för våld i hemmet kan flytta till som en utväg ur en våldsam relation.

Det finns frivilligorganisationer som VOOV – Veterinär Omtanke Om Våldsutsatta som med ideella krafter arbetar för att hitta tillfälliga hem för djur vars ägare har blivit utsatta för brott. Men det här ansvaret bör inte ligga på den ideella sektorn. Ett viktigt första steg i den här frågan är att djur måste kunna bli betraktade som brottsoffer för att få det juridiska skydd de behöver.

Det finns politiska initiativ i frågan. Riksdagsledamoten för Liberalerna, Birgitta Ohlsson har både 2014 och 2015 lagt fram motioner om djurens situation vid våld i nära relationer. Ingen av dem gick igenom då, kanske är tiden mogen nu.

Moraliskt skulle nog de flesta hålla med om att vi har ett ansvar för djuren även i våldssituationer och vid konflikter, så varför skulle det ansvaret inte också kunna vara juridiskt?

Jag känner flera djur som lever under delad vårdnad just för att deras mattar och hussar behandlar dem som familjemedlemmar.

Det kan fungera alldeles utmärkt, för precis som med oss människor så är kärlek och trygghet oftast det viktiga och inte hur själva familjekonstellationen ser ut.

I andra fall har det bästa för djurets välbefinnande varit att djuret har fått bo kvar hos den ena parten. Djur är kännande levande individer, inte ägodelar som en kan singla slant om eller åsidosätta när ens eget liv tar oväntade vändningar.

Därför är beslutet i Alaska framsynt.

Camilla Björkbom
Förbundsordförande för Djurens Rätt