Ario, 19: Är alla offer lika mycket värda?

I söndags, den 29 januari, gick en ensam terrorist in på en moské i Kanada och sköt ihjäl sex personer, samt skadade 17. Dessa var vanliga muslimer som hade samlats för att be sin söndagsbön.

Den gripne visade sig vara Alexandre Bissonnette, en fransk-kanadensare med en bakgrund av högerextrema, islamofobiska och så kallade ”invandringskritiska” åsikter.

Det krävs ingen raketforskare för att inse varför det just var muslimer som utsattes för detta dåd. Dådet och motivet påminner alltså om till exempel Anders Behring Breiviks attentat i Norge.

Nyheten spreds såklart ögonblickligen ut till hela världen. Men de starka reaktionerna som vi tidigare sett från attentaten i Frankrike, Bryssel och Berlin uteblev.

Ingenstans på Facebook kunde jag se profilbilder bytas till kanadensiska flaggor eller andra symboliska gester för att visa sitt stöd.

Nyhetsrapporteringen från de stora medierna var inte i närheten av så omfattande som de var när Paris, Berlin eller Bryssel utsattes för liknande attacker.

De flesta politiker, som tidigare skrivit spaltmeter om vikten av att ta itu med militant islamism (även islam och muslimer i allmänhet från somliga håll) när kropparna från IS terrordåd knappt hunnit svalna, var tysta när det nu rörde sig om terrorism från ett helt annat håll.

Jag började spekulera i vad som hade hänt, som gjorde att människor var såpass likgiltiga till det inträffade. Har vi vant oss vid terrordåd?

Nej, för nästa gång IS gör ett terrordåd i Europa kommer uppmärksamheten vara lika total. Ligger Kanada för långt bort? Nja, Kanada är trots allt ett västland med en kultur liknande vår egen och ett ställe många svenskar kan tänka sig resa till.

Nej, det är viktigt att våga prata om elefanten i rummet, och det är att en skrämmande stor del av människor helt enkelt inte bryr sig om detta dåd, eftersom det just är muslimer som är offren.

Hade en muslim gått in i en kyrka och skjutit ihjäl sex kristna, hade halva Sverige haft kanadensiska flaggor som profilbilder nu. Nyheter hade rapporterat dygnet runt om dådet och somliga politiker hade försökt plocka billiga röster på att skrämma upp folk ytterligare.

Istället så fylldes kommentarsfälten av folk som uttryckte lättnad över att ”vi andra” inte påverkades av det. Hur kan man tro att man inte själv påverkas i längden som medborgare i en fri värld när en annan grupp i samma samhälle utsätts för misstro, rasism och terrorism?

Dåd som dessa behöver tas på allvar i mycket större utsträckning. Norge hade Breivik, vi hade Anton Lundin Pettersson och Peter Mangs, och nu har Kanada Alexandre Bissonnette.

Var och när sker nästa högerextremistiska terrordåd? Kommer folk bry sig då? Troligtvis inte, med denna skrämmande utveckling.

Ario Ebrahimpur