Felix, 22: Vem bestämmer vad som är sant och vad som är falskt?

Att få tycka och tänka vad du vill är en grundläggande mänsklig rättighet och att skriva, tala om eller på annat sätt uttrycka din åsikt är en väsentlig del av detta. Yttrandefrihet och kommunikation är bland de viktigaste stöttepelarna vårat samhälle vilar på och är civiliserade mekanismer som förebygger att våld och oreda får härja fritt.

Sätter man gränser på vad som får och inte får sägas så är man ute på väldigt hal is och när makthavare börjar sätta restriktioner på tryckfriheten, som Amerikas före detta president valde att göra i julmörkret förra året, så är det bara en tidsfråga innan befolkningen ligger under ytan.

Uttrycket ”fake news” är något som de flesta säkerligen fått höra en hel del av på det senaste. Det förekommer hemsidor som tar händelser och distorderar och förvrider fakta om det som hänt eller helt enkelt hittar på en egen händelse utan någon som helst förankring i fakta och verklighet för att locka läsare till sidan.

I vissa fall så är det publikationens politiska agenda som ligger bakom denna typen av skriverier och det är dessa som det sägs ska sättas stopp för med hjälp av ”the Countering Disinformation & amp; Propaganda Act” som Barack Obama skrev under den 29 december i fjol. Meningen med lagstiftningen är, enligt dokumenten som gjorts tillgängliga, att motverka ”utländsk propaganda” i form av falska nyheter och att ”aktivt framhäva faktabaserade skildringar som stödjer Amerikanska allianser och intressen”.

En med grundläggande självbevarelsedrift bör känna enorm oro över detta och om man läser mellan raderna så förstår man genast vem det egentligen är som kommer att stå för propagandan ifall dessa metoder får användas såsom det är tänkt.

Tar man med i beräkningen det faktum att resten av västvärlden mer eller mindre apar efter USA så bör man hålla ett vaket öga på sin egen regering vart man än befinner sig. Hemma i Europa är tystandet redan i full rulle. Facebooks Tysklandsgren har anlitat det journalistiska företaget Collectiv för att sålla ut det som anses vara hatpropaganda och falska nyheter.

Vid ett besök på företagets egna hemsida förstår man att de själva har en tydlig politisk agenda som klaffar oerhört bra med den sittande tyska regeringen. Svaret på frågan om vem som avgör vad som är sant och vad som är falskt är alltså precis lika oroväckande som väntat.

Tycka vad man vill om de som har makten men vem som helst förstår att när makthavarna själva får bestämma vad folket ska veta så börjar det politiska landskapet likna något helt annat än en demokrati.

Facebook har som mål att ”utöka och förbättra” de metoder som Collectiv använder sig av och vill även introducera dessa i andra länder inom en snar framtid. På svensk mark sker en lite mer light version av ”anti-propagandan”.

Det finns inga lagliga metoder för att tysta alternativa medier så man använder sig istället av smutskastning och falskstämplande när en nyhetskälla är i osynk med den politiska klassens skildring av landets tillstånd.

Etablerade publikationer som i alla år har ansetts vara pålitliga ser till att bespotta och förlöjliga sina digitala motsvarigheter i takt med att försäljningen av deras tidskrifter sinar.

De odlar sina egna definitioner av källkritik och projicerar sin oärlighet på deras moderna konkurrenter i hopp om att stoppa folk från att söka info på annat håll och att medborgarna ska fortsätta köpa deras politiskt korrekta version av sanningen.

Felix Kuhlin