Kriminologen: Våldtäkt är aldrig sexigt – inte ens i Fifty Shades Darker

I Fifty Shades of Grey får vi se en ung, oerfaren tjej, Anastasia, bli manipulerad och kontrollerad till att underkasta sig smärtsamma sexuella handlingar av en äldre, framgångsrik man. Och vi får det förklarat som kärlek. Som romantik.

Det i sig är inget nytt. Vi har växt upp med de här bilderna. Från bortförklarandet av pojkars knuffar och slag mot flickor på förskolan med ”han tycker bara om dig”, till Harlequin-romaners beskrivningar av sex med ”hennes ögon sa nej men kroppen sa ja” till just Fifty Shades of Grey som en av vår tids mest sålda böcker där kontroll och maktutövande omförhandlas till romantisk kärlek.

Jag är på riktigt rädd att normaliseringen av kontroll, makt och "BDSM- sex" som nu sker genom filmer som Fifty Shades leder till att fler åtalade för våldtäkt kommer hävda oskuld genom rollspel och att det, på grund av okunskap om sexuella praktiker, resulterar i friande domar. Min oro handlar också om att normaliseringen av kontrollerande beteenden kommer att ses som något sexigt och eftersträvansvärt. Att agera med kontroll, makt och våld är aldrig kärlek och romantik. Det är däremot handlingar som kan leda till misshandel och våldtäkt.

Det är en geggig röra av sexism, utnyttjande och förlegade normer som Fifty Shades vilar på. Om allt det som gör Mr Grey åtråvärd plockas bort och bara hans handlingar blir kvar, så har vi en manipulativ stalker som genom kontroll och makt utnyttjar Anastasia, inte en framgångsrik, snygg man som älskar BDSM.

Om vi köper idén om Fifty Shades som en peppig bok eller film om kärlek så är det också ännu en gång myten om våldtäktsmannen vi köper. Inte kan väl en svinrik, snygg och vältränad man våldta, misshandla och utnyttja någon? Nej, en sån man är istället romantisk, sexig och åtråvärd.

Mr Grey är mannen som genom Anastasias hängivna och uppoffrande kärlek ska hitta sin kärna där hans egentliga innersta mjuka jag bor. Men genom att göra det måste hon helt ge upp på sig själv. Inga konstigheter med det. Vi ser det hända på film hela tiden och vi ser det ske i verkligheten. Att hävda att det Mr Grey gör är romantiskt skapar problem för både killar och tjejer. Tjejer som får lära sig att kontroll är kärlek. Som när de sedan blir utsatta för just den typ av psykisk och fysisk misshandel som gestaltas i filmerna, ifrågasätts kring sin oförmåga att se varningstecknen.

Tecknen som både familj och vänner kan vittna om efter att misshandeln (och i värsta fall mordet) redan har uppdagats. Men hur ska en kvinna kunna skilja på kontroll och kärlek när både kultur, skola och samhälle lärt henne att inte göra skillnad? Och hur ska en pojke lära sig att inhämta samtycke, att uttrycka känslor istället för återhållsamhet eller att inte utöva kontroll och dominans när både kultur, skola och samhället lärt honom annorlunda?

Hur lär sig unga killar att vara lyhörda och inkännande när initiativförmåga, självsäkerhet och känslomässig kontroll över sig själv och andra är eftersträvansvärt och sexigt? Jag har under de senaste åren utrett grovt våld mot kvinnor och sexualiserat våld mot unga. I nästan alla fall vågar jag säga att delar av Fifty Shades utspelat sig. Det börjar såklart inte med att en kille slår på första dejten. Det är istället en process av kontrollerande beteenden.

Och processen behöver inte ens vara särskilt lång. Kulturen har ju gjort en stor del av jobbet redan. Det kan börja med killen som alltid vill hämta sin flickvän direkt efter jobbet, som överraskar med middag precis när hon ska ut med tjejkompisarna eller som får en ångestattack och hotar med att göra sig själv illa om hon åker iväg på den där resan hon längtat så länge efter.

Som effektivt ser till att hon väljer bort sin familj och vänner för att istället vara med honom och beskriver det som ett sätt för henne att verkligen visa sin kärlek. Och som sedan hotar, slår sönder både hem och henne. Ingen man föds heller till våldtäktsman. Det är något män blir. Också här har kulturen redan gjort mycket av jobbet.

Vi matas med reklam där kvinnor sexualiseras och nedvärderas. Killar börjar titta på porr när de är 12 år där kvinnor avhumaniseras, förnedras och våldtas. Kvinnor som ska se ut att njuta av det, att vilja ha mer trots att mascaran rinner och kukar trycks in i alla hål och där fullständigt fokus är på mäns njutning och utlösning. I utredningar av sexualbrott mot unga är det just män som utnyttjar de unga tjejernas ålder, oerfarenhet och självskadebeteenden för att få dem dit de vill.

Till att underkasta sig våld, penetrationer och förnedring. Helt utan en tanke på vad tjejerna vill, vad de önskar eller hur ont det gör. Ofta också med sikte på att det just ska göra så ont det bara går. Allt för männens njutnings skull. Sedan hävdar de BDSM i rätten.

De hävdar att hon ville lika mycket. Att det var ömsesidigt och att nej egentligen betydde ja. Men, det är inte BDSM. Det är inte romantik eller kärlek. Det är våld, kontroll och maktutövande. Och det behöver unga veta. Inte att lära sig normalisera kontrollerande beteenden med en unken cover-up av romantik och mystik.

Nina Rung,
Kriminolog och föreläsare