Vill SD slå hårt mot brottslighet borde de börja med sin egen riksdagsgrupp
Myra Åhbeck Öhrman: "Att de sopar sina egna politikers försyndelser under mattan är inte bara märkligt, utan rent hyckleri".
Myra Åhbeck Öhrman granskar, retas med och skriver om Sverigedemokraterna på interasistmen.se
I veckan åtalades en Sverigedemokrat för grov förskingring. Riksdagsledamoten Anders Forsberg har under åren 2013 till 2015 fört över 1,1 miljoner kronor från SDs partikassa i Skaraborg till sitt eget bolag.
Tillsammans med Kent Ekeroths åtal för ringa misshandel betyder det här att Sverigedemokraterna sitter i en relativt unik position som ett parti där inte bara en, utan två aktiva politiker på riksdagsnivå står åtalade för brott.
Att Sverigedemokraterna har en hög andel politiker med olika domar i bagaget är inget nytt för de flesta. 2014 påstods det från ett flertal håll att SD-politiker som grupp var mer kriminella än den invandrargrupp de själva gärna pekar ut som ett problem. Jämförelsen haltade något rent statistiskt då underlagen inte var exakt likadana, men dubbelmoralen är precis lika giltig nu som den var då.
Att ett parti som vill skärpa straffen för brott och ofta svartmålar invandrare som grupp för deras överrepresentation i brottsstatistiken, samtidigt gärna sopar sina egna politikers försyndelser under mattan är nämligen inte bara märkligt, utan rent hyckleri.
Det belyser tydligt att det inte är brottsligheten i sig de ser som ett problem. En troligare slutsats är att den påstått höga brottsligheten hos invandrare är ett tacksamt populistiskt mål att attackera nu när flyktingkrisen inte längre är på tapeten.
Personligen har jag inte svårt att förstå att människor som befinner sig i dåliga socioekonomiska sammanhang, ofta utan någon typ av socialt skyddsnät, lättare hamnar i brottslighet. Där backar statistik från bland annat BRÅ också upp mig och visar att dessa kriterier har betydligt större inverkan än förövarnas etnicitet.
Vad som är mer svårsmält är att ett partis rättspolitiska talesperson, trots att han står åtalad för misshandel, fortfarande hade för avsikt att åka ut och föreläsa för partiets räkning om brottslighet.
Att en annan företrädare för samma parti i Sveriges riksdag lyckades ”låna” 1,1 miljoner ur en partikassa utan att någon skulle ha märkt det under de två år som det pågick.
Det återstår att se huruvida någon av de två får sitta kvar på sina positioner. Men vill SD över huvud taget vara trovärdiga med sin påstådda agenda om att slå ner hårt på brottslighet – inte utlandsfödda – så är de här lysande tillfällen att statuera exempel.
