Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
3485
reaktioner idag

Israels ambassadör: När ska ni sluta ignorera oss, UR?

Isaac Bachman: "För UR och de myndigheter som skall granska dem är ett diplomatiskt sändebud ord tydligen inte ens värda ett svar".

Den 9 november 2016 visade Utbildningsradion en dokumentär med originaltiteln "The Occupation of the American Mind" – översatt till "Israels mediastrategi i USA".

Dokumentären är ett skrämmande exempel på anti-israelisk propaganda, där välkända antisemiter och även förintelseförnekare kommer till tals.

Alla ansatser till balans saknas fullständigt och programmet i fråga spelar på antisemitiska konspirationsteorier om judisk makt och illegitimt inflytande.

Ytterst besvärande är, att ett antal av de intervjuade experterna tydligt faller utanför den accepterade opinionsbildningens ramar. Max Blumenthal hålls allmänt för en antisemit och konspirationsteoretiker av värsta märke.

Norman Finkelstein fördömdes världen över för sin avskyvärda bok "Förintelseindustrin" – ett slag i ansiktet på Förintelsens överlevare och offer.

Intervjupersonerna är således inga vanliga kritiker av Israel – i ett flertal fall har deras kritik redan gått över gränsen för det rimliga och legitima och är ingenting annat än ren antisemitism samt i vissa fall också Förintelse-revisionism.

Vidare har speakern, Roger Waters, blivit föremål för världsomspännande kritik för sin oerhörda fientlighet mot Israel liksom sitt starka stöd för den antisemitiska BDS-rörelsen – något som fått många av hans sponsorer och kollegor att avbryta allt samarbete.

Innan själva dokumentären har UR lagt till en kort introduktion med Anders Persson, mellanösternvetare från Lund, som medger att dokumentären är starkt vinklad.

Ändå valde Kunskapskanalen att visa denna – och den ligger tillgänglig på UR:s hemsida för allmänheten, inte minst då svenska skolor, ända till november 2017. Om UR verkligen avser att upprätthålla balans – varför visar man då en dokumentär som är så uppenbart partisk?

Och därutöver – om man väljer att köpa in en så uppenbart anti-israelisk dokumentär, vore det då inte lämpligt att i balansens och rättvisans namn även visa ett program där israeliska perspektiv får komma till tals?

Israels ambassad gjorde den 30 november en anmälan till "Myndigheten för press, radio och tv" samt skrev även ett brev till chefen för Utbildningsradion Christel Tholse Willers med kopia till SVT-chefen Hanna Stjärne. Så småningom informerades vi att UR-chefen Willers inte tagit emot vårt brev.

Anmälan till "Myndigheten för press, radio och tv" har heller inte resulterat i något svar – över tre månader senare. Inte heller Judiska Ungdomsförbundet har fått något svar på ett öppet brev i samma ärande – något som blir särskilt uppseendeväckande, när det handlar om företrädare för en nationell minoritet.

Allt detta utgör ytterligare belysande exempel på svenska statsmedias negativa särbehandling av Israel. Renodlad anti-israelisk propaganda visas alltså av UR för att därefter göras tillgänglig under ett helt års tid och när jag i egenskap av Israel ambassadör söker få ett svar från SVT, UR och den myndighet som skall övervaka att de följer sina åtaganden i fråga om balans och opartiskhet, möts jag av tystnad eller fördröjningsmanövrer.

Med tanke på dokumentärens uppenbara partiskhet och obalans – något som också medges i UR:s egen introduktion – har jag begärt att dokumentären antingen skall tas bort från nätet så att den inte kan göra ytterligare skada, eller också att en pro-israelisk dokumentär också görs tillgänglig under ett helt år.

Utifrån journalistikens etiska och professionella krav – hur kan detta vara en orimlig begäran? Och hur kan det komma sig att man i det moderna och upplysta svenska samhället fullständigt ignorerar Israels officiella företrädare?

Fastän en uppenbar orätt här begåtts mot alla israeler – och därutöver finansierats av svenska skattebetalare – finns det tydligen ingenting som kan göras för att korrigera detta eller få gehör för mina synpunkter. Jag har som officiell företrädare sökt tillgripa alla kanaler som står till buds – utan resultat.

För SVT, UR och de myndigheter som skall granska dem är ett diplomatiskt sändebud ord tydligen inte ens värda ett svar. Är detta verkligen representativt för svenskt samhällsklimat?

Isaac Bachman

Håller du med?

Mer:

Israels ambassadör: SVT och SR gör samma sak som de anklagar Trump för att göra