Emelia, 18: Nej, Sverige är inte ett jämställt land

Jag, Emelia Bäckman, har snart levt 19 år i Sverige. Jag, Emelia Bäckman, har snart levt 19 år i ett mansdominerat samhälle. Kvinnan Emelia Bäckman blir påverkad varje dag av detta.

Rädslan att gå hem själv på kvällen, rädslan att se en grupp killar gå bakom mig, rädslan att inte kunna ha på sig vad man vill för det finns en risk att bli sexuellt trakasserad eller värre.

Exempel finns det gott om, och det är detta jag kommer ta upp här, hur det är att leva som kvinna i det mansdominerade samhället Sverige. Som kvinna i Sverige tjänar man i genomsnitt 13 procent mindre än männen. För att kunna se hur mycket pengar detta blir i slutändan gjorde jag några uträkningar.

Antar vi att en genomsnittlig svensk man tjänar 30 000 kr per månad, så tjänar kvinnor 26 100 kronor i månaden eftersom att kvinnor i genomsnitt tjänar 13 procent mindre än männen. Detta blir, på ett år, 46 800 förlorade kronor per kvinna. 46 800 kronor som går förlorade bara för att man föds med en slida istället för med en penis.

När vi ändå är inne på detta med pengar så kan vi ta upp detta med barn och kvinnor. Mammor tar i genomsnitt ut 334 föräldradagar, medan pappor i genomsnitt tar ut 97 dagar. Män vabbar (vård av barn, hemma för att barnet är sjuk) i genomsnitt 26 procent av barnets sjukdagar, medan kvinnor tar 74 procent av alla VAB-dagar.

Vad blir då konsekvensen av detta? Konsekvensen blir att pensionen för kvinnor är 33 procent lägre än männens. 33 procent lägre, bara för att man föds med en slida istället för med en penis.

Om vi pratar om jobb så dominerar kvinnor lågavlönade jobb, medan män dominerar chefsjobben. I riksdagen är 44 procent kvinnor och 56 procent män. I börsnoterade företag är 95 procent av styrelseordföranden män. Vad beror detta på? Jo, vi lever i ett mansdominerat samhälle där vi föredrar penis framför snippa.

Som kvinnan Emelia Bäckman är jag rädd för att gå ute. Rädd för att se en grupp killar bakom mig. Rädd för att deras kåthet och sexuella frustrationer går före deras medkänsla och empati. Rädd för att deras behov går före mina. Och det är inte bara jag som är rädd. 3 av 10 tjejer i åldern 16-24 känner sig otrygga ute på kvällen.

Man hör om sexuella trakasserier och våldtäkter som aldrig ens går upp till rättegång. Tänk då hur många förövare som går på fri fot. Det kan vara min granne, min bästa kompis pappa eller han som sitter i kassan på Ica. Det kan jag som tjej aldrig veta.

Ska jag behöva gå runt med nyckeln hårt tryckt mot handflatan en sen lördagskväll, bara för att kunna ha något som vapen om något händer? Ska jag behöva ringa någon när jag går hem för att inte behöva vara rädd? Ska jag behöva hålla koll bakom och framför mig, om någon kille jag inte känner igen kommer? Ska jag verkligen behöva vara rädd?

Nej, egentligen inte. Men så som dagens samhälle ser ut behöver jag det, och det om något är sorgligt. Att födas som kvinna är att födas med ett redan planerat liv. Man växer upp, rakar sig, sminkar sig, rapar inte, ja gud förbjude om man fiser någon gång!

Festar gör man, men man får aldrig klä sig för slampigt eller ligga med vem man vill för då blir man kallad för slampa. Sedan växer man upp, utbildar sig såklart för att senare hitta en man som kan försörja en, för det kan inte kvinnor göra själva. Man får barn, som kvinnan tar hand om så männen kan jobba.

Vi får leva på männens pengar och eftersom att vi är de som vabbar och tar hand om barnen hemma blir vår pension väldigt dålig, så till och med på äldre dar är vi beroende av männen. Och sedan dör man.

Såhär är det att leva som kvinna i Sverige i dagens samhälle. ”Sverige är jämställt till skillnad från många andra länder” är något jag ofta hör, och det är sant. Jämför vi Sverige med exempelvis Saudiarabien där kvinnor varken får köra bil eller röra sig runt själva så är Sverige jämställt. Men är det verkligen läge att jämföra?

Vi lever i samhället Sverige, där män och kvinnor inte behandlas lika, det är dags att ta tag i problemen här och göra det bra istället för att jämföra med länder vars jämställdhet inte existerar. Sverige kan bättre, dags att vakna och ta upp problemen vi har och göra något åt dem.

Emelia Bäckman