Förskolan ville inte att jag skulle berätta att jag var lesbisk
Denise Hinkelman: "Hon sa att hon skulle uppskatta om jag inte berättade det för de andra föräldrarna".
Jag har stött på en del idioter i mina nio år som jag varit ihop med tjejer. Det har varit allt från glåpord till stenkastning.
Det värsta var nog när jag och Therese stod på balkongen med min guddotter i famnen som inte var många månader gammal.
Tre små tjejer i 10-årsåldern stod utanför och började yttra sina åsikter. De hade fått uppfattningen om att det var vårt barn men egentligen spelar ju inte det någon roll.
Vi var så hemska. Det var så synd om barnet. Det var synd om barnet som skulle behöva växa upp med två stycken mammor.
Det hela slutade med att de blev så förbannade över att vi var två tjejer som älskade varandra att de sparkade in hela vår balkong vilket resulterade i att vi ringde polisen för vi kunde inte försäkra oss om varken vår eller min guddotters trygghet.
Efter det har vi haft tur. Det har både hon och jag haft i alla år. Alla har accepterat det, trodde jag i alla fall, till jag sökte till en helmuslimsk förskola i Västerås.
Under mitt personliga brev berättade jag att jag bodde ihop med min fru och vår gemensamma dotter.
Hennes svar, efter en lång stund var "Ja, du var ju väldigt öppen med att du är gift med en tjej, men jag skulle uppskatta om du inte berättade det för föräldrarna för det är inte acceptabelt i deras religion!"
Vad tror ni jag gjorde? Jag vände på klacken och gick därifrån, galet kränkt.
Jag är så jävla stolt över att vara den jag är, så stolt över att stå för den jag är och jag kommer aldrig ändra mig för någon annan. Så är det!
