Lisa-My, 23: Jag blev våldtagen – på en nattklubb

Hej!

Jag vet att vi bara har träffats en gång du och jag och att det var ett tag sen (6 månader och några dagar för att vara mer specifik) men jag hoppas att du kommer ihåg mig och att du aldrig kommer att glömma mig.

För jag kommer aldrig att glömma dig, eller den där regniga höstkvällen. Du var välklädd, trevlig och beskyddande.

Men det är mer än vad du visade dig vara. Du var en man som skulle komma att förstöra mitt och min familjs liv. En man som skulle få mig och min närmsta vän sitta och gråta av ångest inne i ett kalt sjukhusrum medan jag fick ligga kvar i mina egna spyor i väntan på att bli förhörd av polisen.

Du drogade ner mig, fick in mig på en sunkig nattklubbstoalett, våldtog mig och lämnade mig halvnaken liggandes i mina egna spyor.

Hela världen fortsatte dansa och leva utanför den låsta toalettdörren jag var fast bakom, medan min värld gick i tusen bitar. Jag vill så gärna prata om vad som hände mig den där kvällen utan att det ska göra ont och utan att jag ska behöva återuppleva varje sekund igen.

Jag vill kunna dricka varm choklad utan att tänka att jag drack tre koppar den kvällen för att bli av med smaken av dig.

Jag vill kunna åka till Halmstad igen och ta tillbaka staden som du tog ifrån mig den där kvällen. Men framför allt så vill jag bevisa för mig själv att det går att gå vidare och att du inte ska få ta över mitt liv och min vardag.

Så min enda fråga till dig är: Vad får dig att tro att det var okej det du gjorde? Var det för att jag låg avsvimmad och inte sa nej? Eller var det för att jag inte lyckades putta bort dig?

Det här är mitt sista brev till dig, jag är ingen du kan såra längre, jag kan inte se dig klart och tydligt i mina mardrömmar längre. Jag är min nu. Bara min och det känns så himla bra.

Lisa-My Rosander