Birro: Politikerna är på plats i förorterna – var är invånarna?
Marcus Birro: "Om dessa förorter svämmar över av kreativitet och politiskt hungriga medborgare, varför närvarar de inte under politikerveckan?"
Just nu pågår den så kallade Järvaveckan. Alla är där. Media får gåshud och sänder live dygnet runt, varenda partiledare tar chansen att samla ihop lite sköna förortspoäng och journalister sluter ögonen av hänförelse och hummar något om att detta är det viktigaste som hänt på väldigt länge.
Det talas i vissa kretsar om att politikerveckan i Järva kommer överträffa Almedalen i betydelse. Äntligen tar media och politiker sitt ansvar och åker till ställen de annars bara snackar eller skriver om. Äntligen ska viktiga, osande möten äga rum. Äntligen ska demokratin ta sitt ansvar.
Järva är ett område utanför Stockholm som hyser några av de förorter som haft stora problem de senaste åren. Det har handlat om våld, skadegörelse, religiös extremism, hedersvåld och dåliga skolresultat.
Men det har också handlat om stolthet, förtvivlan över att ingen lyssnar, rättmätig vrede över orättvisor och en del annat.
Det finns två versioner av vad som händer i en del svenska förorter. Dels har vi bilden av mer eller mindre laglösa zoner där människor helt avsagt sig den gemensamma, svenska identiteten och istället lever i ett slags angränsande samhälle med egna regler och lagar.
Det finns förorter utanför Malmö som upprättat en slags egen rättskipning. Polisen är fienden. Alltid. Att vända sig till svenska myndigheter existerar överhuvudtaget inte.
Den andra versionen är den som ofta framställs av saliga lallare i innerstan som aldrig satt sin fot i en förort men som ändå genast begriper att exakt alla som lever i dessa förorter är missförstådda genier hela högen, att de systematiskt och brutalt förvägrats samma mänskliga rättigheter som oss andra och att fler pingisbord och öppnare fritidsgårdar kan förhindra skadegörelse, stenkastning, droghandel och omvänd rasism.
Sedan studsar frågorna mellan dessa båda läger. Sanningen ligger nog, som sanningen ofta gör, någonstans mitt i mellan. Men vad händer då under den vecka som samtliga partiledare faktiskt besöker platsen för dessa stridigheter?
Jo, de som bor där verkar väl lagom intresserade av veckan i sitt eget område. Det är relativt tomt framför scenerna där politiker, eldsjälar och beslutsfattare talar.
Om det nu var så att dessa förorter svämmade över av kreativitet och politiskt hungriga medborgare, som väntade på att få chansen att berätta för landets beslutsfattare hur mycket de bär på, är det väl relativt rimligt att anta att de faktiskt skulle vallfärdat till denna viktiga vecka?
Så är det inte. Nästan ingen av de boende i förorterna i fråga är på plats. Det är mest media (med kontor i innerstan) som tagit sig dit. Stolarna framför scenen där människor talar om DERAS verklighet gapar tomma. I dagens SvD (14 juni) kan man läsa lite om detta.
En av anledningarna till att det är så få förortsbor på plats (enligt SvD) är att många inte ens vet om att veckan äger rum.
Hur har de kunnat missa det? För att de helt enkelt inte ägnar svensk media en enda sekund av sina liv. De har kapat de flesta band till allt samhälleligt. Svensk media har ingen plats i de här områdena.
En annan orsak som nämns för att folk inte är där är polisbevakningen. Det är för MÅNGA poliser och det skrämmer tydligen bort folk.
Mohammed Haji Farad heter en eldsjäl i dessa områden. Han har synts flitigt i media de här dagarna. Han skyller alltså på polisen. De är för många. Han intervjuas också i SvD.
"Säkerheten är viktig, men detta är för mycket. Titta, ibland är det mer polis än publik", säger han
Är inte det ett väldigt märkligt argument? Detta ska ju vara en plats där en väldig massa människor är upprörda över bristen på säkerhet, bristen på trygghet. Och så vägrar man besöka politikerveckan för att det finns för många poliser?!
Ni vet hur det har låtit. ”Ingen snackar med oss, alla skiter i oss, politikerna bryr sig inte”.
Men när sedan hela det mediala och politiska etablissemanget faktiskt åker ut och ska möta människorna i dessa förorter, då skiter människorna fullständigt i att möta dem.
Det säger också en del om tillståndet i det här landet just nu.
