Jo, Pride behövs – det här är varför
Alexander Erwik: "Du behöver inte åka så långt från Stockholm för att hitta otrygghet i det lilla samhället för den som sticker ut."
Alexander Erwik är 41 år gammal och driver eventbyrån Erwik Communication.
Sedan 2015 är han arrangör för Fadimegalan.
Följ honom på Twitter: @AlexanderErwik.
Varje år inför Stockholm Pride ställs frågan om festivalen "verkligen behövs". Jag tycker det är en helt befängd frågeställning.
Under 2017 har 23 hatbrott anmälts till länspolisen, rapporterar Sveriges Radio. 23 fall som har anmälts. Hur stort är mörkertalet?
Det är hur som helst 23 personer för mycket, och en indikation på att vi är långt ifrån klara i Sverige. Vi har inte marscherat färdigt här än.
Hur många HBTQ-personer lever i det dolda för att deras familj inte accepterar dem för vilka de är? Hur många HBTQ-personer har varit med om att bli uttittade när de ger varandra en puss på restaurang eller håller handen på stan?
Jag skulle gissa att det är ganska många. Alla skriver inte statusuppdateringar på Facebook om det.
Det är lätt att tro att bara för att det är förhållandevis "lätt" att vara öppen och HBTQ i Stockholm, och för att 500 000 personer hejar på paraden varje år, så utgår man från att det är en dans på rosor att vara HBTQ i hela Sverige.
Det är det inte. Du behöver inte åka så långt från Stockholm för att hitta otrygghet i det lilla samhället för den som sticker ut. För den som är annorlunda.
Du behöver nog inte ens åka utanför Stockholm för att hitta arbetsplatser där bögskämt är vardagsmat. Som gör att den som satt en fot utanför garderoben, avvaktar en stund till med den andra.
Senast igår på Twitter gjorde KDU-politikern Adam Davidsson sig "lustig" över Stockholm Pride genom att kalla den "perversa veckan" och önskade sig ett filter. Jag önskar mig ett filter för homofobisk skit.
Och om det nu inte är motiverande nog att marschera och manifestera våra rättigheter för alla de i Sverige som fortfarande inte känner att de har omgivningens fulla stöd och acceptans, så kanske det kan vara motiverande att göra det för de som inte kan.
Jag kommer att gå med GAPF i paraden det här året (Glöm Aldrig Pela och Fadime). Vi kommer att representera mer än 30 HBTQ-kvinnor från Saudiarabien genom att hålla deras namn och alias på skyltar och ballonger.
De har bett oss göra det eftersom de själva inte kan gå i någon prideparad. Varken i sitt hemland eller någon annanstans.
För att de här kvinnorna ska kunna åka till Stockholm Pride behöver de tillstånd från sina manliga förmyndare. Vi använder vår demokrati för att göra deras röst hörd på lördag. Därför behövs Stockholm Pride.
PS: Och till alla er bögar som vägrar köpa en biljett till Pride Park för att det är "för politiskt" eller för "schlagertramsigt", tänk om alla tänkte som er? Tänk om ingen hade varit politisk? Var hade era rättigheter varit då?
Att som HBTQ-person köpa en biljett till Stockholm Pride är en självklarhet för mig. Även om jag inte kommer stå längst fram vid scenen och dansa på schlagerkvällen. Se den större bilden, inte bara till de egna behoven.
