Gudrun Schyman: Genuskontraktet genomsyrar även politiken

Anna Kinberg Batra har avgått som partiledare för Moderaterna. Det blev till slut den enda lösningen eftersom hon inte längre hade partimedlemmarnas förtroende. Hennes bedömning var att all diskussion om henne som person blockerade möjligheten att prata politik. En helt riktig bedömning.

Två frågor infinner sig genast. Den ena handlar om könets betydelse. Spelar det någon roll att hon är kvinna? Den andra frågan handlar om medias roll. Har media bidragit till att hon avgår?

På fråga ett svarar jag ja, och på fråga två svarar jag ja. Egentligen är det konstigt att frågorna över huvud taget ställs.

När det gäller kön så har vi, fortfarande, ett tydligt genuskontrakt i vårt samhälle. Kvinnor och män har olika villkor, olika roller och möts av olika förväntningar. Det syns i löneskillnader, i föräldraansvar och i sin mest brutala form i mäns våld mot kvinnor.

Det syns också i den kvardröjande föreställningen om att ledaren är en man. Tydligast är det i näringslivet men det påverkar också hur vi uppfattar de kvinnor som har positioner, både i politiken och i offentliga uppdrag.

Normen är att män lyssnar på män och kvinnor lyssnar på män. Det här mönstret finns naturligtvis också inom politiken. Varför skulle det vara ett befriat område och när skulle det ha skett? Men få vill erkänna det. 

Därför är det bra att det finns forskning. Att kvinnor måste prestera bättre än män, döms hårdare när det uppstår krisläge och oftare får kritik för personliga tillkortakommanden, kan man bland annat läsa om här.

När det gäller media så är det självklart att det spelar roll när all media samtidigt fylls med samma sak. Det påverkar. Det påverkar läsare och tittare och det påverkar den person det rör. Även om det inte är varje enskild journalists uppsåt att jaga så blir den samlade effekten för mig som person att det är en jakt som pågår.

Spekulationer om att tiden rinner ut, alternativen krymper, avgången är nära, och så vidare, påverkar. Det är massivt omänskligt att vara i skottgluggen när en samlad journalistkår får en tolvtaggare i sikte.

Hur mycket media och opinionssiffror ska få styra politiken är en diskussion som borde föras i varje politiskt parti. För det är självklart att också medlemmar i organisationen påverkas. Det finns en överhängande risk för att politiken blir kortsiktig och opinionsdriven.

Hur mediadramaturgi och genuskontrakt samverkar har blivit tydligt i det här fallet. Anna Kinberg Batra hade ett långsiktigt mål, som jag inte delar, och det var att förändra politiken, vinna valet och återta regeringsmakten.

Den partiledning som hon utarbetat planerna tillsammans med har vi inte sett röken av under den här processen. Man får förmoda att de i sann patriarkal anda är upptagna med att bevaka sina kommande positioner.

Gudrun Schyman, 
Partiledare, Feministiskt initiativ