Marcus Birro: Så här gör du – för att förverkliga dina drömmar

På bilden sitter jag och en polare tillsammans med en goth-legendar. Det är jag längst till höger, legenden i mitten. Bilden är från 2014 när vi spelade in en skiva tillsammans.

Killen i mitten heter Wayne Hussey och spelade gitarr i The Sisters Of Mercy innan han 1986 lämnade det bandet och bildade The Mission. Med det bandet har han sålt över sex miljoner skivor världen över.

Det fanns en tid, kort men ändå, 1988 när The Mission var Englands, och därmed världens, främsta rockband. Jaha, tänker du, vad är det med det då? En hel del.

Under ungefär tusen år av mitt unga liv (ungdom kan inte räknas i år som ni vet, ungdom är tidlöst) ägnade jag åt att klä mig, prata om och framförallt lyssna på allt gubben i mitten ägnade sig åt. Jag var närmast besatt. The Mission betydde allt för mig.

Tillsammans med Joakim Thåström kom Wayne Hussey att bilda en planet av värdighet som min patetiska men någonstans ändå ömma poesilängtan kunde kretsa runt.

2008 satt jag med den andra killen på bilden (han utan solglasögon) och snackade The Mission. "Varför inte ringa Hussey och fråga om han vill göra en skiva med oss", sade jag. "Kan man göra det?". "Varför inte". "Ja", sade Mats (som han heter), "varför inte?".

Så vi gjorde det. Hussey svarade och skickade iväg en hårddisk med musik som vi fick jobba med. Vi bara stirrade dumt rakt ut i luften i några timmar. Sedan skrek vi rakt ut lika länge.

Året efter gav jag ut en roman som handlar om hjältar vi bär med oss genom livet. Den heter "Att leva och dö som Joe Strummer". 

Jag kontaktade Pange Öberg på United Stage och frågade om han skulle kunna tänka sig att producera en turné med mig, Mats och Wayne Hussey. "Absolut", svarade Pange. Problemet då var att jag inte frågat Hussey. Men jag gjorde det. Och han svarade ja,

Så vi genomförde en turné, uppträdde i TV4 och hade fantastiskt roligt ihop. Sedan spelade vi in en skiva ihop och 2014 turnerade jag med honom igen.

Det är långt ifrån det mest uppmärksammade jag gjort, men det är i min bok något av de viktigaste och modigaste. Och i särklass kaxigaste.

Det sätter också fingret på hur jag låtit drömmarna styra mitt liv, under hela mitt liv. Minns detta: Det finns inget motstånd. Det finns inga gränser. Det finns ingen som på allvar kan stoppa dig om du innerst inne bestämt dig för någonting. Dina drömmar är ditt liv. Dina drömmar är det enda som betyder något. 

Ja, du bör ha en talang och du bör slipa denna talang i det oändliga. Sedan bör du umgås med människor som uppmuntrar dina drömmar. Och sedan förverkligar du dem.

Om någon kommit fram till mig, under mina svåra år på Magasinsgatan i Göteborg, om någon vågat sig fram till den svartklädde, vitmålade pojken i kajal och svart pannband och sagt att han skulle få samarbeta och bli vän med sin store idol bara några år längre fram, hade jag givetvis bara skakat på huvudet, satt in hörlurarna och vidrigt upp volymen och beställt in en öl till.

Jag får ibland frågan hur man ska lyckas med det man drömmer om. Det enkla men svåra svaret är: Ha en dröm. Slipa på din talang oavbrutet. Förverkliga drömmen. Och ha aldrig en plan B.

Plan B är för nästan-författarna som hamnar på medelmåttiga kultursidor och skriver skit om andras böcker. Tappa aldrig drömmen ur sikte.

Marcus Birro