Begränsa tiggeriet – för att bevara rätten att be om hjälp

Förra veckan kom beskedet att Vellinge avser begränsa möjligheter till tiggeri i den egna kommunen. Moderaterna har egen majoritet men också Liberalerna stödjer förslaget. 

Detta ledde genast till höga brösttoner om det inhumana i beslutet. Frågan om tiggeri är besvärlig och jag ska erkänna att jag som säkert många andra brottats en hel del med olika aspekter av detta fenomen. 

Lena Anderssons inlägg i DN, "Diskursen om eländet" (2014-05-03), har för mig varit en hjälp, och tillsvidare accepterar jag tiggeri utifrån ett liberalt och individualistiskt perspektiv. Samtidigt är min övertygelse att tiggeri bidrar till elände. 

Ingen kan väl idag förneka att det finns kopplingar mellan tiggeri, människohandel och prostitution. Ingen kan väl tycka att det är rimligt att barn ska ryckas upp och spendera sin tid på gator i ett främmande land istället för att gå i skola. 

Ingen kan väl tycka att det är okej att människor bor på gatorna i Sveriges städer eller med den nedskräpning som följer. Men det som jag tycker är värst är att vi genom våra förväntningar på att Romer ska tigga också cementerar denna roll och i värsta fall att detta leder till att tiggeriet fortplantar sig över generationer. 

Trots det; man ska kunna be om hjälp. Men överallt? Och alltid? Vad har då majoriteten i Vellinge sagt? Jo, att man vill ha friheten att begränsa tiggeriet vid vissa platser. 

Jag tänker på min egen hemstad Stockholm. Visst finns platser här som är hårt socialt belastade, jag tänker särskilt på Sergel City, Fridhemsplan och Skanstull. Områden med hög kriminalitet, missbruk och tiggeri. Områden där otryggheten breder ut sig. 

Om platser upplevs som otrygga, om människor börjar undvika att passera eller att vistas där, om förakt mot tjänstemän och politiker får fäste för att de upplevs vända bort blicken, då har vi påbörjat en nedåtgående spiral mot förslumning och populism. 

Det är en utveckling som inte gagnar vare sig boende, näringsidkare, socialt utsatta eller samhället som helhet. Det leder också mot ett allmänt tiggeriförbud. Begränsning av tiggeri är inte heller så anmärkningsvärt som vissa hävdar. 

Titta på naturen och Allemansrätten. Vi har stora friheter och det finns stort stöd för detta. Men det finns också begränsningar i form av naturreservat, särskilt känsliga områden som kräver särskild omsorg. På samma sätt finns "känsliga områden" i städer. 

För det gemensammas bästa ska kommuner ha möjlighet att begränsa tiggeri i dessa områden. Därmed innebär begränsning av tiggeri, det som först ser ut som en klassisk liberal konflikt mellan olika rättigheter; rätten att tigga kontra rätten till trygghet, istället en gemensam kompromiss för ett humant och tryggt samhälle.

Paradoxalt nog kan alltså möjligheten att begränsa tiggeri vara det bästa skyddet för att bevara principen om "rätten att be om hjälp". 

Magnus Liljegren,
Ordförande Liberalerna Kungsholmen