Jag är vegan – och ska aldrig behöva be om ursäkt för det
Sanna Ansaldo: "Det handlar inte om att maten som bjuds på är äcklig, det handlar om att jag inte vill stötta eller få i mig något animaliskt."
Jag har fått en hel del frågor om mitt val att vara vegan. Vad äter jag? Får jag i mig tillräckligt av proteiner och näringsämnen? Vad tycker mina föräldrar? Varför? Jag tänkte besvara en del av dessa funderingar i denna text.
First of all, när det gäller de mer basic och generella frågorna som handlar om näringsämnen och så vidare: GOOGLE IS YOUR FRIEND. Finns hur mycket info genom såväl text och bild som dokumentärer och film om detta som helst.
Är ni okunniga i ämnet ser jag det faktiskt som ert ansvar som medmänniska på denna jord att kolla upp vad det ni stoppar i er får för konsekvenser för miljö, djur och andra människor som delar planeten med oss.
Men ja, jag får absolut i mig allt min kropp behöver, och hjälp vad mycket bättre den mår efter att jag helt uteslutit animaliska produkter ur min kost. Har exempelvis inte varit förkyld på 9 månader (den tid jag varit vegetarian och vegan). If that isn't amazing, I don't know what is.
So, how about parents? Mina föräldrar är otroligt förstående, såväl mamma i Sverige som pappa i Hong Kong. Jag är uppfostrad av och uppvuxen med mamma som alltid ätit väldigt lite kött och aldrig tillagat några gourmetmiddagar med steaks, oxfilé eller lyxig fisk.
Köttbullar och prinskorv har heller aldrig varit någon hit. Vi har alltid ätit mest plant-baserat med inslag av kyckling och fisk med jämna mellanrum och dock alltid inkluderat ägg och mejeriprodukter. När jag tog steget att utesluta animaliska livsmedel helt gjorde hon i princip samma sak.
Efter alla diskussioner och pikar från min sida blir det nog tillslut även ganska naturligt, när man inser att man inte har något konkret alls att försvara sitt köttätande med. Förutom att kött är gott. Men en sådan självisk inställning till djur, natur och andra människor har som tur är inte min mor
Men att ge upp en vana som man är uppvuxen med och har tagit för givet hela livet är givetvis inte enkelt. Många föräldrar är nog otroligt oförstående, så jag antar att jag haft tur.
Visst kan det bli krångligt ibland på restauranger eller när man är bortbjuden. Dock är det nästan alltid för att andra människor lägger sig i, och inte för att det saknas mat för mig att äta.
Det finns alltid något att äta, och gör det inte det kan jag ta med egen mat. Men jag förstår faktiskt inte och vägrar acceptera att folk på ett eller annat sätt försöker påverka eller visa missnöje gentemot mitt val.
Jag har gjort ett visst urval av mat och utesluter vissa saker för att det för mig är det enda som känns rätt. Att jag inte äter vissa saker när jag är bortbjuden handlar alltså självklart inte om att värdens mat är dålig eller otillräcklig.
"För artighetens skull". Nej, jag har tagit ett ställningstagande. För djuren, för miljön, för kommande generationer. JAG är inte den som ska behöva förklara eller ursäkta mig. Det handlar inte om att maten som bjuds på är äcklig, det handlar om att jag inte vill stötta eller få i mig något animaliskt. And that’s it.
Jag älskar grönsaker, frukt, bönor, nötter, potatis och ris. Finns det så är jag nöjd! Don’t make it harder than what it has to be.
Jag är ett fullt, friskt och energiskt levande bevis på att en vegansk kost ger dig all den näring du behöver (eller i varje fall har den gett mig det) och faktum är att jag känner mig starkare, hälsosammare, gladare och piggare än någonsin.
Och jag gör något bra för djur och miljö på samma gång. Eller egentligen räknar jag det inte ens som "bra" utan snarare akut nödvändigt cuz this earth is sinkin’ and those animals are suffering. Men jag känner mig ren och jag känner mig fri och det är viktigt att vi alla börjar bry oss lite mer, för som vi beter oss nu är fullkomligt ohållbart...
