Skulle du låta ditt eget barn kvävas i sina spyor?

Hej barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér! Mitt namn är Evah Åberg och jag jobbar som personlig assistent. Jag har lite funderingar kring detta med indragningarna ni gör inom assistansen. 

Vem är det som tjänar på dessa indragningar, och vad tjänas på detta? Om min brukare får indragen assistans så innebär det inte bara att min brukares liv sätts på spel, det innebär också att vi assistenter blir arbetslösa och mister vårt levebröd. 

Vem ser till att vi får ett nytt jobb med tanke på den arbetsbrist som finns? Vad tjänar samhället på att jag som assistent mister mitt jobb och får söka bidrag för att ni skär ned inom mitt yrke? Ni offrar inte bara brukarens liv när ni gör på detta viset, ni offrar även alla assistenter med familjers liv. 

Ni gör även så att brukarens anhöriga får säga upp sig från sina jobb för att orka med att ta hand om personen med särskilda behov, för hur ska man både orka och hinna med att både ha ett heltidsjobb utanför hemmet och även i hemmet för att sköta om sin familj som behöver hjälpen för att överleva? 

Vi som jobbar som personliga assistenter gör en väldigt stor insats då vi ansvarar för andra människors liv och ser till att de får leva ett så bra liv de kan, men vi bidrar också till samhället genom att betala skatt för att vi faktiskt jobbar. 

När ni skär ned inom assistansen gör ni alltså fler människor arbetslösa och det ges allt färre arbetstillfällen. Är det så vi ska ha det i Sverige, mer arbetslösa och mindre hjälp till de som verkligen behöver det så de med särskilda behov dör på kuppen? 

Hur tänker ni när ni offrar så många människors liv och ser till att så många blir arbetslösa? Om du Åsa Regnér får ett eget barn som har särskilda behov, hur skulle det se ut då? Skulle du resonera på samma sätt och sakta men säkert se ditt barn tyna bort? 

Skulle du låta ditt barn kvävas i sina spyor eller dö i ett epilepsianfall? Skulle du låta dig själv gå in i väggen för att du inte längre orkar vaka över ditt barn dag som natt, samtidigt som du försöker jobba utanför hemmet och ta hand om ditt hem och dina andra barn? 

För det är exakt det här som händer hos familjer i Sverige där ni tar bort assistansen. Assistansen är frihet och en rättighet. Assistansen behövs, för vi assistenter räddar liv dagligen och utan oss dör Sverige. 

Till sist vill jag säga till dig komma ihåg den gyllene regeln; behandla folk som du själv vill bli behandlad! Ett svar uppskattas gärna. 

Evah Åberg