Pamela, 20: Nej, Pampers – jag tänker inte misshandla mitt barn
Pamela Orellana Holmberg: "Pampers uppmanar föräldrar att straffa sina barn med något som räknas som psykisk misshandel."
Pamela Orellana Holmberg är 20 år och bosatt i Jönköping.
Hon är ensamstående mamma till snart en treåring.
Jag som mamma kan verkligen inte förstå hur man som förälder kan vilja utsätta sina barn för psykisk misshandel genom att sätta dem på "timeout".
Jag hamnade i en diskussion med några gällande timeout på barn. Då det är en ickepedagogisk och onyttig metod att använda sig av, på grund av att barnet i fråga kan få bestående men, samt att det klassas som en olaglig metod då det går under psykisk misshandel, så försökte jag googla fram lite forskning kring detta.
Det jag hittade är en artikel från Pampers, ett stort företag som riktar sig till föräldrar med barn. I artikeln så uppmanar de föräldrar att använda sig av denna, inte så medmänskliga, metod på sina barn om de är "olydiga", bland annat.
Varför egentligen? Varför kan man inte använda sig av kommunikation nu för tiden, eftersom det är det man kommer längst med? Det är 2017 nu, borde vi inte ha kommit längre än såhär?
Det är fullt förståeligt att man som förälder tappar tålamodet, höjer rösten, etcetera. Det är mänskligt att man gör det, ingen förälder är perfekt. Men sätta sina barn på timeout?!
Det finns alltid en bakomliggande anledning till varför barnet beter sig som det gör. Det kan vara allt från lycka till frustration, nyfikenhet och allt vad det innebär. Istället för att straffa, kommunicera.
För det är just vad det är. Det är ett straff. Som dessutom borde vara brottsligt för oss föräldrar att använda, då det räknas som psykisk misshandel att utsätta en människa för påtvingad isolering. Ett straff, mot ett barn som inte har ett konsekvenstänk och ofta gör saker impulsivt.
Många människor förknippar straff och konsekvens som om det vore samma sak. Men skillnaden mellan dessa två är att ett straff är till exempel timeout, medan en konsekvens är om ett barn kanske tappar ett glas vatten och så blir hen och golvet blött.
Hade ni skickat in er partner på rummet eller satt hen i ett hörn om hen varit olydig? Om inte, varför inte? För en vuxen människa har åtminstone ett konsekvenstänk. Det har inte ett barn.
Och ni som använder er av denna metod, funkar det? För i så fall tänker jag att ni väl inte behövt använda er av det igen...?
Pamela Orellana Holmberg
