Som ett resultat av invandring har nya normer slagit rot i Sverige

När en katastrof blir tillräckligt stor så går den inte längre att ta in, den går inte att överblicka, den går inte att beskriva. Så är det med de nästan 40 000 barn som gifts bort varje dag, 28 flickor i minuten eller en varannan sekund.

Katastrofen är obegriplig tills man ser ett enda panikslaget barn i dess vidöppna ögon och förstår. När man sedan lyfter blicken ser man en förtryckande kultur som sexualiserar spädbarn med slöjor och som ser flickor som hot och handelsvaror efter den första menstruationen.

Under många år har jag mött den. Jag har mött systrar i elva-, tolvårsåldern som sålts för att betala en smuggling till Sverige. Vi har kontaktats av en liten tjej som satt inlåst på ett hotell utomlands med rivet pass. Med hjälp av ambassaden kunde hon komma till Sverige där hon lever under skydd. Som ett resultat av globalisering och invandring har en värld av andra normer flyttat in och i Sverige gör vi som vanligt.

Vi böjer oss inte, vi är bara flexibla.

För innan man klagar över att svenska myndigheter gör så lite så måste man komma ihåg att Sverige erkänner barnäktenskap! Alla utländska äktenskap erkänns om de är giltiga i landet där man gifte sig, i alla fall om man inte hade anknytning till Sverige när man gifte sig eller om man inte gifte sig under tvång.

Bara äktenskap som ingås innan man fyllt 15 år underkänns i Sverige därför att det strider mot svensk rättsordning. När jag säger att i Sverige gäller svenska lagar så är det alltså inte alldeles sant. Skatteverket registrerade faktiskt ett äktenskap mellan en 14-åring och en 21-åring 2015.

Jag kan inte dra gränser för vid vilken ålder man är giftasmogen. Jag tror inte på en hindersprövning genom att mäta knäskålar och tandhalsar på bruden och brudgummen och jag har inte alla svar.

Jag vet bara att minst 27 barn i minuten inte vill gifta sig. De vill få vara barn och vill få vara trygga i sina hem.

Soheila Fors