Familjepolitiken måste förändras – barn är ingen biologisk fotboja!

Jag inser att jag bor i landet som reducerat det lilla barnet till en biologisk fotboja - en frihetsinskränkning som ska fördelas rättvist mellan föräldrarna. 

Just nu verkar flera politiska partier, tankesmedjor och proffstyckare försöka övertrumfa varandra i olika förslag som ska minska föräldrars tid med sina barn. För tillfället är det fokus på att slakta föräldraförsäkringen på olika sätt. Varför det behövs, låter lite olika beroende på vilken sida man pratar med i politiken.

Det ena lägret pratar om arbetslinjen, hur föräldrar måste ut och arbeta heltid så tidigt som möjligt och ”göra rätt för sig”. Ett ständigt svällande välfärdsuppdrag kräver ytterligare uppoffringar och ännu mer arbete, får vi höra. Vi har världens högsta marginalskatt och ändå räcker inte pengarna.

Den andra sidan pratar ekonomisk jämställdhet och att småbarnsmammor måste ut och arbeta heltid så tidigt som möjligt så de inte halkar efter lönemässigt och får sämre pension. Låga löner i kvinnodominerade yrken talas det tyst om och att en höjning av lönerna skulle ge en snabbare effekt på jämställdheten.

Mitt i allt det så finns det lilla barnet med sina behov, som det inte går att rationalisera bort även om många tycks tro det. Det har blivit en självklarhet att föräldrar ska outsourca familjelivet, relationerna och att små barn ska tillbringa det mesta av sin vakna tid på institution tillsammans med vuxna som de inte kommer att ha en relation med den dag de lämnar förskolan.  

Tittar vi närmare på själva resultatet av all familjepolitisk styrning så ser det dock inte strålande ut. Ständigt ökande psykisk ohälsa hos barn och sjunkande skolresultat. Heltidsarbete under småbarnsåren är också negativt för kvinnor om man tittar på statistik från Försäkringskassan.  

Sjukskrivningarna ökar nämligen kraftigt för kvinnor efter andra barnet när de börjat jobba. I Stockholm ökar sjukskrivningarna redan efter första barnet, något som Försäkringskassan tror beror på att där väljer en majoritet standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder. Mer tid på arbetet när barnen är små gör alltså kvinnor sjukare, vilket får en negativ effekt på karriären, pensionen och livskvaliteten.  

All denna styrning fungerar inte längre. Vi måste sätta press på politikerna att ta fram en familjepolitik som bygger på vad små barn behöver och som ger föräldrar rimliga förutsättningar att få ihop livspusslet under småbarnsåren.  

Öka valfriheten i familjepolitiken med olika barnomsorgsalternativ som subventioneras likvärdigt, till exempel förskola, pedagogisk omsorg (familjedaghem), omsorg i hemmet och flerfamiljssystem.

Alla barn ska få en trygg grund att stå på i livet, genom en omsorg som tar hänsyn till att barn är olika. (FN:s barnkonvention artikel 3: ”sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd”)

Madeleine Lidman, 
Hemmaföräldars nätverk och Power to Parents