Deklarera din egen död – men se upp för begravningsavgiften!
Charlotte Runius: "Begravningsavgiften är orimlig hög. Både utifrån hur lite vi får för pengarna och det faktum att många hade haft bättre nytta av de här pengarna när de fortfarande lever."
Då var det dags att deklarera igen och som vanligt dyker frågor upp om vad de olika delarna i deklarationen betyder. Många bäckar blir en stor å och även små skatter och avgifter som kan synas oansenliga på din egen deklaration blir mycket pengar när allas bidrag slås ihop.
Begravningsavgiften är en sådan liten skatt som totalt uppgick till 4,6 miljarder förra året. Det är lika mycket som en tredjedel av statsbudgeten för garantipension till ålderspension eller ca 5 000 årslöner för barnmorskor eller poliser.
Om vi fördelar de 4,6 miljarderna på de ca 90 000 dödsfall som varje år inträffar i Sverige blir summan ca
50 000 kronor per dödsfall. Det ska räcka till en kortare transport av den avlidne, ev. kremation, ceremonilokal och gravplats i 25 år. Sedan tillkommer ändå de begravningskostnader som dödsboet betalar för och som man självfallet får prioritera som man vill – kista, blommor, kaffe och tårta, fler transporter, dödsannonser, gravsten, hjälp med praktiska och juridiska arrangemang, mm. i snitt ca. 18 000 – 50 000 kronor enligt Sveriges Begravningsbyråers förbund.
Jag anser att begravningsavgiften är orimlig hög. Både utifrån hur lite vi får för pengarna och det faktum att många hade haft bättre nytta av de här pengarna när de fortfarande lever. Det måste vara länge sedan någon beslutsfattare eller myndighet satte sig ned och funderade på rim och reson i sammanhanget. Vill vi verkligen prioritera så här? Behöver vi så excellent service vid dödsfall att det är värt 50 000 kr – i genomsnitt – via skattsedeln? I andra länder där avlidna eller anhöriga själva får betala är kostnaderna bevisligen betydligt lägre.
Till skillnad från andra skatter och avgifter i samhället är begravningsavgiften öronmärkt. Den går direkt till huvudmannen för begravningsverksamheten på orten utan att passera stat, kommun eller landstingets kassor. Det gör att det är förvånansvärt lätt att spåra pengarna och att välja att spendera dem på något annat.
Vi skulle tex. kunna bestämma att halva begravningsavgiften skulle gå till att gee de 100 000 fattigaste pensionärerna nästan 2 000 kr mer i månaden, satsa på ökat socialt stöd till äldre genom ca 5 miljoner hemtjänsttimmar per år, eller öka Cancerfondens bidrag till forskning och utveckling med sex gånger (2016)
Oavsett hur vi väljer att prioritera de 2,3 miljarder som halva begravningsavgiften utgör finns det många skriande behov. En halvering kan låta drastiskt, men trots att antalet dödsfall inte förändrats nämnvärt över åren så är begravningsavgiften idag 44 procent högre än för bara 10 år sedan (2007: 3,2 miljarder kronor).
Låt oss ta vårt förnuft till fånga och använda pengarna medan vi lever!
Charlotte Runius,
VD och medgrundare FENIX Begravning
