"Förbjud förluster och ineffektivitet i välfärden – inte vinster"

Sveriges befolkning blir äldre och äldre, vilket medför att färre och färre personer ska försörja allt fler. För att klara av att upprätthålla en hög välfärdsnivå i framtiden måste det totala antalet arbetade timmar i Sverige stiga och sysselsättningsgraden måste öka. 

Det torde inte vara en överraskning för någon att arbete och välfärd är tätt sammankopplade. Det är därför förvånande att det var och varannan dag dyker upp känsloladdade argument för att förbjuda vinster i välfärden. 

De vinster som diskuteras benämns sällan i siffror, kanske för att allmänheten kraftigt överskattar storleken på dessa. Enligt IFN utgör de privata välfärdsföretagens samlade vinster högst 0,6 procent av landstingens och kommunernas kostnader för vård, skola och omsorg. Shekarabi (S) och gänget beskriver hur välfärdsbolagen ska förlora sina vinster – och hur samhället kommer att göra stora vinster på vinstregleringen. 

Det är en naiv argumentation som förs av de som inte kan förstå att välfärdsbolagens välmående är helt avgörande för vår välfärd.

Privata välfärdsbolag, precis som alla privata bolag, skapar arbetstillfällen. Vinster motiverar företagare inom välfärdssektorn, precis som alla branscher, att generera en god produkt. 

Vänstern har gjort klart att de – under inga omständigheter – tror att det är möjligt att kombinera vinster och god kvalitet i välfärden. Detta är det första och värsta hyckleriet i debatten. Vid alla former av upphandling av kommuner är det tillåtet för säljarna att göra vinst: byggbolag som bygger skolor, entreprenadbolag som asfalterar - till och med skolböcker får man göra vinst på. Vill man däremot driva en skola ska man inte få göra vinst. 

För den som har minsta kännedom om nationalekonomi och marknadsmekanismer råder inga tvivel om att skickliga företagare kan generera vinster utan att tumma på kvaliteten i sin slutprodukt. God kvalitet ökar efterfrågan vilket ökar intäkterna. Innovation och effektivisering minskar marginalkostnaderna. 

Givetvis ska regleringar förhindra oseriösa aktörer att bedriva verksamhet men det är ett separat problem som inte är kopplat till vinstregleringsdebatten, att lyckas göra vinst är krasst ett tecken på bra arbete. Vad som borde förbjudas är förluster och ineffektivitet i välfärden – inte vinster.

Kommunernas ansvar för sina medborgare, arbetslösheten och välfärden sinar – kanske för att pengarna rullar in oavsett? Kommunernas utjämningssystem innebär närmast total utjämning: kommuner kompenseras till 95 procent av andra, rikare kommuner, då snittinkomsten för kommunen är lägre än 115 procent av snittinkomsten i hela landet. 

Då kommunerna kompenseras för förlorade inkomster, minskad skattebas, minskar incitamentet att få folk i arbete drastiskt. På så vis kan fattiga kommuner fortsätta att se förbi arbetslöshet och välfärdssveket mot sina medborgare. 

En OECD-rapport visar att Sverige har lägst antal vårdplatser i Europa per capita, samtidigt som en hög andel utrikesfödda och unga går utan arbete. Varje kommun borde premiera företagande och innovation – inte lita på bidrag från utjämningssystemet. 

Vänstern bråkar om huvudmannaskapet av principiella skäl. Men om företagande inte premieras och deras ynka vinster ska förbjudas: vem ska då sätta vår befolkning i arbete?

Natalie Tegelberg,
Ledamot KDU Göteborg

Glöm inte att ladda ner vår app för att få full koll på de senaste nyheterna. Finns på Google Play och App Store.