Ung Vänster: "Självklart känner jag klasshat"

Det system som idag råder baseras på att ett fåtal personer lever på majoritetens arbete. Kapitalism. Politiker från allt från Feministiskt initiativ, Liberalerna och Sverigedemokraterna saknar helt en analys av klassamhället. Istället kan man höra begrepp som “medelklassen” och “utanförskap” i diskussionen om klass. 

Stundvis definieras samhällsklasser utifrån inkomstnivå, vilket är än mer svårförståeligt. För det första är indelningen högst godtycklig: “aaah, man hade väl kunnat säga att de som tjänar upp till 25 000 kronor är underklass, sen har vi medelklassen som typ kanske tjänar 25 till 50 000 kronor och ja, sen har vi överklassen och det är typ de som tjänar över 50 000 kronor”.

Men frågan är - vad har personerna i dessa olika kategorier gemensamt?

Svaret är: ingenting, mer än att de godtyckligt placerats i en kategori tillsammans. Ännu en sak som brister i en sådan klassanalys är att man inte kan svara på vad som händer med de människor som jobbar med timlön och som ena månaden knappt har råd med mat och hyra och andra månaden till och med kan lägga undan pengar.

Gör de klassresor varje månad? Vad händer med en när man plötsligt blir sparkad från jobbet till följd av en osäker anställning? Har man vips fallit ner i “klasstrappan”? Och hur är det med studenter egentligen? Tillhör en student som bor i studentkorridor med noll kronor på sparkontot samma klass som en student som äger sin egen bostadsrätt och massvis med aktier?

Nej, klass handlar inte om inkomst, normer och inte heller om hur många böcker man läst. Klass bör ses som samhälleliga relationer, i vilka vi alla ingår. I det kapitalistiska ekonomiska systemet finns det framförallt en relevant relation: den mellan å ena sidan den som säljer sitt arbete genom lönearbete och å andra sidan den som lever på att äga andra människors arbete.

Egentligen är det inte så klurigt - det handlar om att en stor majoritet, både globalt och i Sverige, överlever genom att arbeta och en liten minoritet överlever (och dessutom lever ganska gott) på att andra arbetar åt dem.

Och ja, överklassen är, genom att äga andra människors arbete och sitta på ofantliga mängder kapital, såklart de allra rikaste.  

Ibland får vi socialister höra att “socialismen är en fin tanke som inte fungerar i praktiken”. Vårt svar blir att  kapitalismen är en ful tanke som verkligen inte fungerar i praktiken, i alla fall inte för majoriteten av oss.

Förra året fick, enligt Oxfam, den rikaste procenten i världen hela 82% av allt nytt värde som skapades.

Samtidigt dog över två och en halv miljon människor på sina arbetsplatser enligt ILO och varje år dör miljoner människor runt om i världen till följd av sjukdomar som enkelt kunde ha botats genom mediciner och vaccin. Kapitalismen innebär att överklassens vinster alltid prioriteras över människors liv och rätt.

Från högern får vi höra att man blir rik genom att arbeta hårt. Det skulle alltså innebära att de rikaste 42 personerna i världen arbetar hårdare och anstränger sig mer än världens tre och en halv miljarder fattigaste tillsammans, för de är ju rikare.

Visst, överklassen anstränger sig verkligen; de förstör klimatet, startar krig och sänker löner. Allt i jakten på ännu högre vinster.

Detta är några av anledningarna till varför jag känner klasshat. Jag hatar helt enkelt att leva i ett system där överklassen får det allt bättre på vår bekostnad. Jag hatar att min pappa och hans arbetskamrater behöver slita ut sig inom vården och jag hatar att vi som jobbar inte har makten över vårt eget arbete eller det vi producerar.

Högern och i princip varje politiskt parti snackar som om detta system inte går att förändra, som om det är helt naturligt. Inget kunde vara mer fel. Det är vi människor som skapat det samhälle vi ser idag och vi kan utan tvekan skapa något bättre.

Jag vill leva i ett klasslöst samhälle som är fritt från alla former av förtryck. Det är ingen utopisk dröm - jag vet att förändring inte bara är möjlig utan nödvändig.

Genom att vi tillsammans går ihop och ställer krav, genom att vi organiserar oss och genom vår kamp för ett i grunden rättvist och demokratiskt samhälle -  kan vi skapa ett samhälle som sätter människan i centrum.

Vilma Bolding,
Vice ordförande Ung Vänster