Mira Aksoy: Bordet är dukat men Ulf petar bara i maten

I valets slutspurt är det alltid extrapriser på valfläsk. Det här året är inget undantag. Med tanke på hur nära blocken ligger varandra och hur stor elefanten i rummet faktiskt är, så blir det viktigt för partierna att försöka pressa ut det sista de kan ur valrörelsen.

Som tur är har partiledarna fixat klappar till alla väljare, som Löfvens löfte om en extra ledig vecka om året som på något mystiskt vis ska finansieras av arbetsgivarna. Beräkningarna är gjorda på Vänsterpartiets förslag om bland annat fem jämställdhetsmiljarder för att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Samtidigt utlovar Liberalerna ett muslimskt centrum i Ljungby. Tipp tapp på tå kring problemen är ett tillvägagångssätt, men alla möjligheter för ett allianssamarbete med C:s invandringspolitik, utan SD:s stöd, har brunnit ut.

Med en vecka kvar till valet lämnade jag Moderaterna för Sverigedemokraterna eftersom jag kände mig sviken både av förd mespolitik och hur jag bemöttes internt även när jag följde den nya partilinjen. SD det är det enda konservativa partiet som på riktigt är beredda att kämpa för förändring.

Moderaterna lanserade sin kampanj “Nu tar vi tag i Sverige” med ungefär en månad kvar till valet. Bilder på partiledaren Ulf Kristersson med ett sammanbitet ansiktsuttryck, prydda med hårda budskap i blågul text, lanserades dels på valaffischer och dels digitalt. Detta är ett uppenbart försök att efterlikna Sverigedemokraternas tuffa och realistiska politik gällande migration - lag och ordning.

I den muntliga debatten har man tryckt på detta men samtidigt gett uttryck för någonting helt annat, som att man inte vet vad det ökade antalet våldtäkter i Sverige beror på. Man vägrar samarbeta med Sverigedemokraterna som vill ordna upp problemen som invandringen fört med sig, som till exempel gruppvåldtäkter och bilbränder, vilket är just vad Moderaterna hävdar att de också vill.

Att försöka behålla väljare som ser konsekvenserna av de senaste årtiondenas invandring genom att hävda en sak men agera tvärtom är desperat och ingenting man bör låta sig luras av.

I media sprids just nu osanningar om att SD skulle vara ett kvinnofientligt parti, bland annat på grund av ett förslag om sambeskattning och slopandet av de så kallade pappamånaderna. Vi vill utreda frivillig sambeskattning, som skulle gynna par med ojämnt fördelad inkomst, och ingenting annat. Att ta bort pappamånaderna innebär mer frihet till varje föräldrapar att bestämma själva över sin föräldraledighet.

Att SD skulle vara ett kvinnofientligt parti är direkt felaktigt och det är inte förvånande att den här typen av anklagelser kommer från politiker som inte bara sett på när kvinnors trygghet minskat på grund av förd invandringspolitik, utan även berett plats för islams utbredning i Sverige genom exempelvis böneutrop på 110 decibel samt finansierat den och till och med satt dess företrädare i våra domstolar och politiska beslutsorgan.

SD anser att barn i Sverige förtjänar liv fria från könsstympning och påtvingade äktenskap, och att kvinnor i Sverige förtjänar att kunna vara ute utan behöva känna känslan av att behöva se sig över axeln var femte sekund och få upp bilder i huvudet av löpsedlar med hemska vålds- och sexualbrott. Sveriges befolkning förtjänar att återigen kunna leva i den nationella gemenskap vi en gång haft.

Hade Moderaterna menat allvar med att vilja ta tag i Sverige hade de lämnat Alliansen, som redan när Decemberöverenskommelsen brast var lika död som granen vid tjugondag knut, och samarbetat med SD.

Så länge de är beroende av Centerpartiet, som röstat igenom amnesti för 9000 vuxna afghanska män utan asylskäl, och Liberalerna, som hellre samarbetar med S och MP än med SD, är deras ord bara just det: ord.

Vill man ha förändring på riktigt är SD det enda alternativet. Sverige kan inte vänta.

Mira Aksoy