Alexander Karim: "Ta ett djupt andetag och säg förlåt Örjan Ramberg"

Till Örjan Ramberg

Hej Örjan,

Jag vill berätta en sak ur min vardag. Jag har en son som är fyra år. Det händer att han beter sig illa. Skriker eller till och med slåss. Det är fel. Han vet att det är fel. Om han i ett ilsket ögonblick slår någon av sina syskon blir han tillrättavisad av både mig och min fru. Det resulterar oftast i en period av självömkan för att sedan följas av det där ordet. Ordet som någonstans är början till reparation av de kantstötta relationerna som slaget resulterat i. 

– Louie, kom nu ut från ditt rum. Det är du som har gjort fel. 

Grabben kommer ut efter en stund.

– Får man slå på folk?

Han skakar på huvudet.

– Så varför gör du det då?

– För att jag blev arg.

– Vad tycker du man göra istället för att slåss?

Nu blir han istället ledsen och tårarna kommer. 

– Man ska prata… viskar han fram.

Fyraåringen hämtar sig snart. Han tassar in på syskonets rum och snart hör vi ”…förlåt” inifrån rummet. Ordningen är återställd. 

Örjan, du frågar dig hur länge du ska straffas och jag håller med om att det måste finnas ett slut. Jag tror inte på evig förbannelse för våra synder. Det är ett slags sydstatsamerikanskt sätt att se på straff. Hundraåriga fängelsestraff eller till och med dödsstraff. Nej, jag tror på rehabilitering. 

Men anledningen till att du inte kommer vidare är att du under hela den här tiden, inte en enda gång har tagit fullt ansvar för dina handlingar. 

Istället för att söka hjälp för den ilska du uppenbart burit och bär på, oroar du dig för att media nu kommer att börja gräva i händelserna från 90-talet. Det är din reaktion på din före detta flickväns död. 

Det finns så mycket i ditt öppna brev, Örjan. Så många pilar som skjuts åt alla håll. Så många som har förtalat dig, så många som vill dig illa. Drevet, Josefins familj och vänner, massmedia. Men det som ekar med sin frånvaro, det vi aldrig hör dig säga är det enda som faktiskt kan leda dig åt rätt håll. 

Du borde ta ett djupt andetag. Släppa all ilska. Alla ursäkter. Alla ”de ljuger” ”SVT borde stämmas” ”Jag gjorde inget!!” Och istället, likt fyraåringen, ta ansvar för dina handlingar och helt enkelt be om förlåtelse. Till hennes familj, vänner, bekanta. Till henne. Ja, det kommer att krävas mod. Men istället för att vara kvinnomisshandlarnas främsta representant i Sverige, kan du då hjälpa till att skapa förändring. Bli en förebild. Få andra som du att följa i samma spår. 

Det är bara ett litet ord, Örjan. Ett ord jag kan. Du kan det. Louie kan det. Bara säg det. Istället för alla arga utspel och giftpilar. Säg ordet. 

Säg Förlåt.

Med vänlig hälsning – Alexander Karim

#jagtackarnej #brinnförjosefin

Instagram: @alexanderkarim