- Är det något folk där då?, det har varit den överlägset vanligaste frågan från vänner och bekanta i helgen.

Som om det enda som betyder något på en festival är att det ska vara så överfullt packat med besökare som möjligt.

Nej, det var inte jättemycket folk.

Ja, det var pinsamt glest på vissa konserter och det påverkade möjligen stämningen och konsertupplevelsen en smula.

Men det var också mysigt. En ofantligt trevlig och positiv stämning, väldigt få bråk, helt befriat från de förr så vanliga dräggpunkarna med gyttjebrottning, kängpunk-på-högsta-volymen-bandare och tonårsplakatfyllor inkluderat.

***

I stället var Hultsfredsfestivalen 2011 en mogen festival.

Medelådern är nog runt 25-30-årssnåret snarare än kanske 18-19 senast jag var på plats för en handfull år sen.

Att man får dricka alkohol helt fritt överallt inne på området gör snarare fyllenivån avsevärt mycket lägre eftersom hetssupandet nästan helt försvunnit.

Det är rent och fräscht, välorganiserat och snyggt.

Massvis med ständigt renstädade vattentoaletter på hela området, liksom dricksvatten, barer, tobakskiosker, matserveringar och inte minst ordentliga och välplanerade DJ-barer utplacerade på tre ställen över festivalområdet.

Även ute på campingen är det förvånansvärt rent och lugnt, faktiskt så mysigt och trivsamt att en bekväm gammal man som jag själv nästan känner för att flytta in där också – och där har jag inte bott på den här sidan millennieskiftet.

***

Naturen är underskön.

Något som festivalen verkligen borde lyfta fram bättre i marknadsföringen framöver.

Idyllen nere bland björkarna och den pärlande ån som mynnar ut i sjön Hulingen är precis den unika miljö som halva Nordeuropa offrar semesterkassan för att få uppleva.

Och där är ju verkligen Hultsfred helt outstanding. Få, om ens någon, andra festivaler kan skryta om med att kunna erbjuda några vackra naturupplevelser.

***

Det var glädjande att höra den nye ägaren Folkert Kooopmans på presskonferensen i går eftermiddags. Han lät inte rädd eller orolig, trots att han förlorat sjusiffriga belopp på årets festival.

- Jag får ju igen det på sikt. Jag räknar med att det ska ta tre till fem år innan Hultsfredsfestivalen är tillbaka på allvar igen. Men den här festivalen kan finnas i 25 år till så det finns gott om tid att gå med vinst.

Det som däremot gjorde mig lite orolig var svaret på min fråga till Koopmans om vilket håll de planerar att ändra sin musikaliska inriktning framöver.

- Vi har tittat igenom det och inte bestämt oss riktigt ännu, men det kändes som att det nog var lite för lite rock. Vi var för sena i bokningarna och kom efter alla andra festivaler det här första året nu. Men vi kommer antagligen boka lite mer rock framöver.

Personligen tycker jag det vore både tråkigt och dumt.

Det vore dumt att vända sig (tillbaka) till rocken igen.

Det finns redan tjogvis med rockfestivaler i Sverige och en festival som Hultsfred ligger långt efter giganterna.

Ska man dessutom satsa mer på rocken så betyder det att man minskar ner på allt det andra, vilket vore väldigt tråkigt, rentav förödande.

För jag älskar verkligen den inriktning som Hultsfred haft detta nystartsår.

Elektronika, dansmusik, hiphop och indie. Nya, ofta ganska oupptäckta, band, bokat med enorm fingertoppskänsla och stor koll, blandat med mycket väl utvalda gamla akter.

***

Inom loppet av fem timmar i går kväll kunde man till exempel se vida hyllade folkproggarna Dungen, chillwave-kungen Washed Out, syntpopduon Hurts, gothrockarna White Lies, elektro med Shit Robot, stämningsfull svensk indiepop med Det Vackra Livet, friformjazz med Paavo, souljazzpop med Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet, hardcorepunkmed Raised Fist, finstämd singer/songwriterpop med Idiot Wind, galenskapshiphopdubstepselectro med Maskinen, stenhård hiphop med MF Doom och så en poplegend som Morrissey.

Hur många andra festivaler i Sverige kan du ärligt säga har den bredden, den fingertoppskänslan och den nyfikenheten?

***

Jag hoppas bara att Folkert Koopmans och Gunnar Lagerman inser vikten av att vara konsekventa och fortsätta på detta spår.

Att de också la märke till att festivalens största publik – efter Morrissey – stod framför elektronikarockarna Crystal Castles.  

Att de också märkt att hiphopkollektivet Odd Future varit den enskilda artistbokning som det talats mest om i bloggar och sociala medier överlag den här festivalsommaren.

Att alla mina bekanta som på olika sätt är inblandade i Stockholms och Sveriges musik- och klubbliv, verkligen uppskattade, rentav älskade alla de här bokningarna och artisterna.

***

Det tråkiga är att flera av de större medierna valt att smutskasta festivalen genom att ständigt lyfta fram hur glesbefolkat det är och hur mycket det regnar.

Det sistnämnda är intressant. Vädrets makter kan ingen festivalarrangör i hela världen rå på, men man kan däremot göra det bästa av situationen och förebygga så gott man kan för att folk ska kunna trivas ändå.

På många av de nyare stadsfestivaler jag besökt genom åren har detta tänkande överhuvudtaget inte existerat.

Ta regnkaoset på förra årets Sonisphere ute vid Universitetet.

Ta regnet på Where The Action Is för två år sedan. Där fanns det inte en enda plats på hela festivalområdet (förutom ett pyttelitet presstält) som hade regnskydd.

I Hultsfred finns det massvis med såna alternativ. Tre av de fem scenerna är under tak, liksom danstälten och barerna  där man verkligen satsat hårt på att folk ska ha det mysigt och trivsamt även fast det kommer vatten från himlen utanför.

Att då - som vissa stora tidningar gjort - gå ut och gnälla över regnet är ganska patetiskt ärligt talat.

***

Själv har jag haft en fullständigt fantastisk festival.

Jag såg åtminstone en låt med totalt 33 stycken band eller artister – och åtminstone nästan hela konserten med ett tiotal.

Vad som var bäst kan ni läsa här bredvid!

Kolla gärna in alla bloggare, alla sköna webb-tv-klipp och läs våra texter och rapporter från festivalens hela helg också!

***

Det var en underbar nystart på Hultsfredsfestivalen.

Jag hoppas att de fortsätter göra exakt allting rätt och litar på att svenska folket har tillräckligt mycket koll för att faktiskt hitta tillbaka på allvar snart igen.

Hultsfred var en gång i tiden den bästa och mest självklara festivalen i Sverige, jag skulle nog vilja säga att de redan nu är på väg att återta den positionen igen.

Tack för det Hultan, vi ses igen om 362 dygn eller så!

GUSTAV GELIN