Island in the sun fredag: Jag vill ligga med hela Jurmo!

Vi hälsas välkomma med såpbubblor. När sista bilfärjan på den nästan 11 timmar långa ditresan, från Stockholm till Jurmo i Ålands norra skärgård, sakta styr mot hamn fylls luften av bubblor och i min mage bubblar det av kärlek. Jag förälskade mig i Island in the sun förra året och nu besvarar festivalen min kärlek med bubblor. Har aldrig känt mig mer välkommen till en festival!

De 600 biljetterna sålde slut i år och sammanlagt är vi kanske 800 personer på ön som normalt är hem för 20 personer. Men vi är varsamma, verkligen. För vi vet att vi är gäster i paradiset. Island in the sun är kanske mer en stor stor fest än något annat, skapad med kärlek till musik och människor.

Jag tror varenda en på ön känner sig speciell, vi är utvalda att delta i något som sträcker sig bortom festivalernas normala tillstånd. Vi är där för att vi gillar varandra.

***

Torsdagskvällen ägnas mest åt att hänga runt och snacka med folk. Det är laddat och peppat och när vi sedan ser solen gå upp över ön kan vi inte annat än tappa hakorna och stumt titta. Att det är vackert är en underdrift.

***

Fredagen inleddes för min del med radiomedverkan, jag satt med i en festivalpanel i Ålands Radio. Skittrevligt och jag råkade avslöja att jag ville "ligga med hela Jurmo". Så kan det går när direktsändningslampan är på.

Första band jag ser blir The Volcano. Inträngda på ett minimalt traktorsläp levererar de här göteborgarna den mest smittsamma poppunken sedan Samtidigt Som. Texterna vänder på invanda mönster och får några i publiken att rodna. Jag älskar det! Tips till alla klubbarragörer i Stockholm, boka direkt!

Dj-kollektivet Crappiga Familjen kör helt hänsynslöst guilty plesure och vi älskar det. "Jag vet inte varför jag kan HELA texten till DEN HÄR låten men jag älskar tydligen den!" är en vanlig kommentar. Alla tokdansar.

En av festivalens första bokningar var finska French Films. Sen hände allt på en gång, finnarna fick en välförtjänt hajp i Sverige och har spelat både i Stockholm och på Popadelica. Bandet som i själ och sinne är uppväxta i Brooklyn och ger oss hopp om poprocken igen. Varenda låt är en hit, levererad med "större än livet"-attityd. Ödmjuk väg mot herravälde.

Billie the Vision & the Dancers levererar men publiken är inte riktigt med, tälten och ölen lockar mer. Det är synd. Som vanligt står man där med ett leende på läpparna och frågar sig hur man kan göra så smittsamma poplåtar år efter år. Charm deluxe.

***

När solen doppat sig i havet går LCTRISC upp på scen… Herrejävlar! Efter en låt rasar kravallstaketet, efter två låtar omformas vi till en lycklig massa och efter tre är vi inne i en bubbla av kärlek. Tillsammans med DJ Offbeat och visuals från Ljusbang skapar de en totalupplevelse.  Dansen spräcker vallen och tillslut rasar vi alla runt i regnet. Show of the night!

Sedan blev det toast-ätar-tävling Backstage och festen slutade inte för att solen fick för sig att gå upp… och ja, jag ville faktiskt ligga med hela Jurmo.

JERRY BOMAN