Bråvalla: Höjdpunkter från dag två

Timbuktu & Damn!

Vi skippar öppna mål som ”Damn! good” och ”The toppen is nådd” och konstaterar istället att de bjuder på en show som både skakar om röven och själen. Ibland avskalat, ibland röj och ibland både och. Ibland börjar man fundera på om inte alla hiphop-akter borde ha en egen orkester att växla med då och då. 

Albin Myers

En publik som var helt och hållet med på noterna bidrog till en så euforiskt stämning man kan få på en sådan ”liten” scen. Myers frilla har väl bäst före-datum 1995 men hans musik är i alla högsta grad aktuell och en bättre uppvärmning inför Aviciis Bråvalla-stängning lördag kväll kunde man knappast önskat sig. Som Stone Sour-sångaren Corey Taylor hade sagt: ”This fucking Myers is so fucking great. Fucking fuck it!”

Nada regn

Låter som ett coolt bandnamn men är bara ett konstaterande som lyder enligt följande: Festival blir ganska så mycket roligare utan regn och påföljande lera. Solen behöver inte skina, så kräsna är vi inte, men så länge det är nederbördsfritt så höjer det per automatik festival-tempen med bra många grader. 

Maskinen

Herbert Munkhammar och Frej Larsson vet hur man får taket att lyfta - även när det inte finns något tak. Electrobeaten, de många gånger radiovänliga refrängerna och grabbarnas säregna röster ger en mix som driver folk crazy. Frej beskrev en gång att tanken med senaste skivan ”Framgång & Efterfrågan” var att ”göra hiphop som folk faktiskt lyssnar på”. Folk gör mer än så, de flippar ut fullständigt på ett mycket älskvärt sätt. 

Campingen

Att knata runt på det enorma campingområdet, heja på festivalare, slå sig ner i en ledig solstol och mima till bergssprängar-framförda hits är trevligt på så många sätt. Många leenden och stor gästvänlighet på Bråvallas camping.