Dokumentär om den japanska domedagssekten Aum Shinrikyo. Denna dokumentär följer några medlemmar i den allt mer sönderfallande sekten 1.5 år efter deras nervgasattack mot Tokyos tunnelbana (som dödade 12 personer och skadade ca 5000). I centrum är talesmannen vid denna tidspunkt, Hiroshi Araki, som var fjärran från sektens inre cirklar när de var som mest aktiva, och inte verkar veta mycket mer än journalisterna som intervjuar honom.
Nära en fyra. En fascinerande, skrämmande och ganska sorglig inblick i sektens sista tid, men också en bra skildring av mediacirkusen som omgav sekten efter dåden. Man måste ju se den för vad den är, inte vad den kunde vara. Närvarokänslan och intimiteten är som sagt enorm, men den störande användningen av malplacerad smörmusik drar ner intrycket en del. Sekvensken där polisen trakasserar kultmedlemmarna är otäck.
OK Man får en bra närvarokänsla av Moris stil, men det är helt fel tid att få närvarokänsla från. Det intressanta är ju hur sanslöst knäppa de var mellan 90-95 och hur de kunde bli det. I denna film får man mest se skuggfigurer som äter äcklig mat och bråkar med polis och media . . .
Till filmforum
Tipsa om filmen på Facebook
Tipsa om filmen på del.icio.us
Tipsa om filmen på Digg
Tipsa om filmen på Reddit
Tipsa om filmen på Stumbleupon
