Ja det är djävulens mycket snack i all franskintelektuella film (och litteratur och liknande också för den delen). Kan de inte hålla käft en lite stund bara, kan jag tycka, i film kan det ofta ta bort själva känslan. I det här fallet tycker jag ändå att regissören lyckades ovanligt bra med att förmedla en filmiskt kännsla som var både finstämd och som träffade gott i kroppen.
Synnerligen snygg kortfilm. Lite synd att man var tvungen att läsa så mycket undertexter när man egentligen ville koncentrera sig mer på fotot och det fina kameraarbetet. Tåls att ses igen, strålande.
Helt fantastisk dokumentär av Pialat, det finns en berättarröst närvarande nästan hela tiden, men även om den rabblar upp fakta om hur illa situationen är så visar bilderna mycket mer.
Det finns en mycket talande bild där en fattig invandrare sitter på en bänk med en stor reklampelare bakom sig.