|
G enier!
Roligare än Chaplin, Helan & Halvan, Abbot & Costello och Buster Keaton. Dom kompenserar varandra perfekt med deras humor. Snabba och roliga "one liners" från Groucho, mimikkomiken från Harpo och det litet mer seriösa komiken från Chico. Detta är inte bara en av deras bästa filmer någonsin utan kanske den bästa komedin någonsin.
Rosa Castaldi (Kitty Carlisle) blir erbjuden ett jobb i USA som operasångerska och hon åker iväg. Dock vill inte Ricardo Baroni (Allan Jones) vara frånskild från henne, som han älskar. Han tar hjälp av Bröderna Marx så att han kan återförenas med sin älskade. Vi får följa dom på galna upptåg överallt, bl.a. på en båt och på operan. Det blir såklart så roligt till slut att man nästan får glädjetårar, mest tack vare Grouchos snabba "one-liners".
Skådespelarinsatserna är såklart mästerliga tack vare Chico, Harpo och Groucho Marx. Deras "eviga" följeslagare Margaret Dumont är också mästerlig som alltid. Allan Jones känns kanske lite stel i sin roll men lyfts ändå upp tack vare bröderna.
Musiken är även den mästerlig. Chico och Harpo är mästare på sina instrument (Piano och Harpa) och dom låtar som sjungs (bl.a. "Alone" & "Cosi Cosa") är riktigt bra. Jag undrar om dom har dubbat Kitty Carlisle & Allan Jones sångröster för det är riktigt bra. Dock tror jag inte det eftersom dubbningen väl inte slagit igenom riktigt.
Sedan så måste jag bara nämna en av filmhistoriens roligaste scener, båthyttsscenen. Det måste vara något av det roligaste jag någonsin sett, mästerligt!
Detta är även deras första film utan Zeppo Marx och visst funkar det utan honom. Zeppo var inte lika rolig som sina tre bröder och han var ganska störande enligt mig.
Det här är tillsammans med bl.a. "Duck Soup", "En dag på kapplöpningsbanan", något av det roligaste filmhistorien har att bjuda på. Så njut medan ni tittar för jag tror aldrig att något lika roligt kommer upprepas någonsin.
|
