|
|
|
|
|
|
D en verklighetsbaserade filmen American Gangster handlar om hur en afro-amerikansk narkotikahandlare vid namn Frank Lucas under 1970-talet byggde upp ett brottsimperium baserat i Harlem, New York. Då Harlems stora gangsterboss dör i en hjärtinfarkt år 1968 splittras den kriminella världen i New York-stadsdelen mellan olika rivaliserande fraktioner och Frank Lucas inser snart att han måste skapa en fördel gentemot sina rivaler, vilket sker genom att han börjar direktimportera rent heroin från Sydostasien. Lucas makt och rikedom ökar snabbt genom detta drag och snart har han skapat sig en position som New Yorks största narkotikakung, större än till och med den italienska maffian.
I och med Lucas uppgång på den kriminella scenen får den omutlige narkotikapolisen Richie Roberts så småningom upp ögonen för Lucas verksamhet och beslutar sig för att ge högsta prioritet åt att stoppas Frank Lucas brottsverksamhet.
Filmen låter oss alltså följa handlingen utifrån två huvudspår: dels hur Frank Lucas bygger upp sitt brottsimperium, och dels hur Richie Roberts först försöker att verka som hederlig polis mitt i ett genomkorrumperat polisväsendet och slutligen hans kamp mot Frank Lucas.
Efter att jag hade sett några trailers inför filmen och då den har fått positiva utlåtanden av diverse recensenter i de stora dagstidningarna och andra flitigt recenserande tyckarorgan förväntade jag mig att American Gangster skulle vara ett uppfriskande bidrag till gangsterfilmgenren i samma anda om till exempel Goodfellas eller Scarface. Visst innehåller filmen alla de klassiska gangsterfilmselementen med någon typ av rags-to-riches-historia och en del våld, men någon särskilt minnesvärd föreställning bjuder man dock inte på. Tyvärr känns filmen allmänt rätt så virrig om man jämför med andra stora gangsterfilmer – om filmmakarna hade något speciellt budskap med denna film eller något centralt tema så misslyckades man kapitalt med att föra fram detta.
Vad gäller skådespelarinsatserna så klarar sig Russell Crowe (Gladiator, A Beautiful Mind) hyfsat bra i rollen som polisen Richie Roberts, men Denzel Washingtons gestaltning av gangsterbossen Frank Lucas känns tunn och inte ens i de scener där det ska vara lite känslor klarar han av att leverera något intressant. Han klarar helt enkelt inte av att bära upp filmen genom sin huvudroll. Vissa mindre kända skådespelare med biroller i filmen klarar sig dock bättre, till exempel Armand Assante som maffiabossen Cattano och Josh Brolin i rollen som den korrupta polisen Trupo.
Filmens regi står Ridley Scott (Blade Runner, Alien, Thelma & Louise) för och här finns det egentligen inte så mycket att säga annat än att han inte lyckas att locka fram storheten i filmens skådespelare annat än i undantagsfall, vilket givetvis är en besvikelse då regissör Scott borde kunna prestera bättre.
Steven Zaillian (Schilder’s List, Gangs Of New York) har skrivit filmens manus utifrån Frank Lucas verkliga levnadsöde, vilket självklart leder till en hel del begränsningar, men ändå borde han ha kunnat skapa en mer intressant historia än detta. Vid flera tillfällen fick jag intrycket att dialogen skulle ta riktig fart, men tyvärr nådde den aldrig ända fram och blev minnesvärd. Jag saknade även ett fokus på hur nedgånget Harlem var vid den tidpunkt då filmen utspelar sig och hur omfattande heroinmissbruket var; även om denna insikt förekommer i förbigående i filmen så får den inte tillräckligt utrymme, särskilt då filmens huvudperson ju är den som verkligen fick Harlem att flöda över av billigt heroin med stora mängder döda som följd.
Sammanfattningsvis bör American Gangster bli en parentes i filmhistorien, även inom genren gangsterfilmer. Under filmens dryga 150 minuter ansträngde jag mig för att finna något i denna film som skulle låta mig ge filmen ett högre betyg, men jag lämnade biografen utan att denna förhoppning infriats och utan något önskemål om att se denna film igen. Därför kan jag inte ge American Gangster ett högre betyg än en 3:a, om än en stark sådan.
|
|
|
|
|
 |
|
