|
J amal är en fattig, föräldralös 18-åring som bor i slummen i Mumbai (Bombay). Han har lyckats få sitta i heta stolen i Indiens "vem vill bli miljonär" och har tagit sig nästan ända fram till det största priset på 20 miljoner rupier. Där tar programmet paus och Jamal blir arresterad för misstankar om fusk. Genom tortyr försöker de få fram hur han, en obetydlig kille från slummen, kan svaren på alla frågor som ställts. Jamal börjar berätta, fråga för fråga, hur han genom sin uppväxt har trillat över svaren.
Slumdog Millionaire var årets storvinsttagare på Oscarsgalan. Hela åtta Oscars lyckades den kamma hem, dessutom vann den en hel del priser på Golden Globe-galan. Och jag tycker att filmen är bra, men absolut inte så bra som den har framställts. När en film vinner pris efter pris så förväntar mig åtminstone jag en exceptionell film, en banbrytande och extraordinär film. Så jag hade nog lite för stora förväntningar. Jag kan inte kalla filmen för besvikelse eftersom den är obestridligt bra, men ändå... jag hade väntat mig mer.
Karaktärerna är trovärdiga och skådespelarna gör bra ifrån sig. Miljöerna är autentiska och känslan finns där. Vissa dialoger känns något krystade och ibland blir jag irriterad på att de indiska människorna talar engelska sinsemellan. Storyn fungerar, även om jag kände att det var ganska förutsägbart. Dessutom kände jag nog inte den empati det är meningen att man ska känna med Jamal och hans bror Salim hela tiden. Antagligen för att jag har sett värre lidande och för att jag visste att det skulle gå väl med Jamal hur än hans barndom såg ut.
Till syvende och sist så känner jag att det skulle ha varit en annorlunda film som vann alla de priser som den här vann. Det är fullt möjligt att ingen annan nominerad vad bättre, men jag har svårt att tro att detta faktiskt var 2008 års absolut bästa film. Den är inte nyskapande och inte överraskande och bringar ingenting nytt till filmindustrin (som en del av Boyles tidigare filmer gjort). Jag har sett det förut, i en annan tappning.
Filmen får en stark 3:a i betyg av mig, vore det inte för att slutet är alldeles för puttinuttigt och Hollywood-aktigt så hade den kanske räckt upp till en 4:a.
|
