|
|
Regissör: Florian Henckel von Donnersmarck
År: 2006
Till filminfo
Betygsätt:
|
|
|
E n man tas in i ett förhörsrum och sätts på en stol mittemot en stasiofficier, han blir anklagad för att ha hjälpt en annan man fly landet. Den förhörde är tämligen oberörd och berättar sitt alibi flera gånger.
Officieraren tvingar honom att gång på gång upprepa vad han gjorde den dagen; mannen får berätta sin historia i fyrtioåtta timmar innan officieraren hotar med att arrestera den pressade fångens fru. Mannen klämmer i desperation ur sig ett namn på den person som enligt uppgift ska ha hjälpt vännen att fly…
Vi befinner oss i åttiotalets Östtyskland, stasipolisen övervakar allt som sker och yttrandefriheten är ett minne blott. Så även den artistiska integriteten; en gammal bitter regissör med yrkesförbud befinner sig i ett skröpligt skick som oroar en författare vid namn Georg Dreyman. Denne har lyckats balansera på linjen mellan kommunismen och motståndskrafterna utan att egentligen välja sida, men nu känner han att det är dags att göra något för att få tillbaka den gamle regissörens rätt att bedriva sitt yrke; självklart oroar detta polisen som genast börjar spana på den skicklige skribenten. När det visar sig att ett högt uppsatt stasibefäl åtrår Georg Dreymans fru så får stasipolisen Hauptmann Gerd Wiesler indirekt i uppgift att sätta fast Georg för… egentligen vad som helst. Men ju mer Wiesler spanar på Georgs familjeliv ju mer blir han insatt i deras situation och blir då tvungen att stå inför många svåra val.
Och krångligare blir det.
Ett tidshistoriskt relationsdrama är på förhand inte något som ger mig ståpäls direkt, det finns så mycket fel att göras och så mycket onödig fakta att matas med… därför blev jag oerhört positivt överraskad när jag såg denna lilla pärla.
Skådespelarinsatserna är genomgående lysande, i särklass Sebastian Koch som inte bara spelar sin roll väl utan som även har en utstrålning att dö för… Även Ulrich Mühe spelar helt enormt bra, detta tillsammans med det skarpa men ändå mjuka fotot gör att man sugs in i berättelsen på ett effektivt sätt.
Sceneriet är helt enormt välgjort och luktar tidigt åttiotal lång väg, också en viktig del av känslan och atmosfären… Manuset är välskrivet och historien är gripande och klyschfri…
Det enda som hindrar den från att få full pott är att händelseutvecklingen verkar gå lite på tomgång någonstans i mitten och att tidshoppen vid slutet inte känns som att de passar in i filmen, men det är allt. Slutet sedan, är nära perfektion.
Nu når det inte riktigt upp till en femma men för guds skull, låt inte det stoppa dig från att se en av årets hittills bästa filmer! Det finns förövrigt många paralleller och budskap gömda i filmen och jag tvivlar inte på att den kan vara värd att se mer än en gång… filmens största ställningstagande är dock tron på att människor kan förändras, trots att de inte har något att vinna på att vara godhjärtade; och det värmer.
|
|
|
|
|
 |
|
