|
|
27/5 2004
Recenserad av connya
|
|
|
L ukas Modysson (Fucking Åmål, tillsammans, Lilja 4 - ever) var 1997 inte den nationalkändis han kom att bli året därpå. Han hade släppt ett par diktsamlingar och hade gjort sig ett namn i underground - världen men några första sidor på aftonbladet var det inte tal om. "Bara prata lite" var Modyssons "testfilm" inför den filmen som ett år senare skulle ge honom guldbagge, fem i betyg i nästan alla kvällstidningar och göra honom till en hjälte för ungdommar som hade så mycket att säga men aldrig vågade.
Bara prata lite är en liten historia Birger (Sten Ljunggren) som är pensionerad men ändå återvänder till sitt jobb i brist på någonting annat att göra. Han lever i ensamhet och bestämmer sig en dag för att busringa runt för att döva ensamheten. Men en dag ringer det på dörren och Birger får äntligen en chans att bara prata lite med någon.
Sten Ljunggren är filmens stora behållning även om filmen också är ett utmärkt exempel på att Modysson visade att han inte bara kan regissera utan också skriva små betraktelser om vanliga människor i vardagssituationer. Någonting som kom att prägla hans första långfilm.
Historien om utsatthet och längtan är någonting som redan då visade vad regissören ville berätta för oss och i denna kortfilmen som definitivt är värd att försöka leta upp kapslar Modysson in visa små repliker och tillfällen perfekt.
Sten Ljunggren repriserar även sin roll flera år senare i "Tillsammans"; i mina ögon Modyssons bästa film och lika fantastisk karaktär som han är där är han i denna.
|
|
|
|
|
 |
|
