|
R oy Anderssons andra film efter En kärlekshistoria (1970) är betydligt mörkare än debuten och handlar om en man, spelad av Thommy Berggren, som kommer till ett hotell för att börja jobba som servitör. Det är bara tänkt att vara temporärt, eftersom han har planer på att gå till sjöss. På hotellet träffar han diverse typer (dom flesta s.k. förlorare), bl a servitrisen Anna (Mona Seilitz). Dom är ensamma. Dom funderar på saker dom vill göra i livet, men som dom inte orkar göra.
När den kom 1975 så uteblev publiken och den sågades dessutom, i alla fall av svenska kritiker. Det påstås att den på senare tid har fått upprättelse och nu betraktas som ett mästerverk. Hmmm... Efter att ha sett den (eller snarare försökt hålla mig vaken) kan jag bara säga att jag förstår varför den sågades. Mer deprimerande och tråkig film får man leta efter i Långtbortistan och inte ens där skulle man hitta nåt tråkigare. Jag menar, Gudomligt ingripande är ju rena actionäventyret i jämförelse. OK, jag ska inte klaga på skådisarna, dom gör ett bra jobb. Det är bara det att inget händer. Ibland ville jag hoppa upp ur soffan, springa fram till TV:n, skaka den och skrika "Kom igen nu då! Säg nåt! Gör nåt! Sitt inte bara där som ett fån!". Ingen sa eller gjorde nåt förutom i slutet då plötsligt en väldig massa konstiga saker händer som inte gjorde det hela mindre deprimerande. Vad f-n hände? Vad var poängen? Nä, det här var inte bra.
Jag försöker se mycket film och uppskattar oftast annorlunda filmer som inte är gjorda efter nån mall, men det här var bara för tråkigt. Den gnutta humor som fanns (och som det finns mer av i En kärlekshistoria och Sånger från andra våningen) drunknar helt i ett depressionshav. En film som jag tänker på nu i efterhand som påminner en del om Giliap är Todd Solondz Happiness. Det är bara det att där funkar scenerna där till synes inget händer och ingen säger nåt på en minut. Det finns helt annan humor, innehåll och intensitet. Detta gäller i viss mån också Anderssons Sånger från andra våningen som är betydligt bättre än Giliap. Nä, Giliap får faktiskt en etta av mig. Jag hade roligare när jag såg Death of the Incredible Hulk.
|
