|
|
|
|
|
|
A irport ‘77 (titlarna är fantastiskt enkla) bygger på samma koncept som nummer ett i serien etablerade. En stor besättning karismatiska karaktärer spelade av rätt kända människor hamnar på ett flygplan som på något sätt hamnar i ett katastrofscenario.
Denna gång kretsar handlingen kring ett lyxplan ägt av en supermiljonär spelad av den mäktiga James Stewart (om än i ganska gammal version). På planet har han med sig en stor del av sin dyrbara konstsamling samt ett knippe utvalda gäster som är bjudna till invigningen av hans nya konstmuseum. Just konstsamlingen vill ett gäng skurkar lägga vantarna på, så de infiltrerar besättningen och söver passagerarna med gas. Efter ett litet missöde kraschar de mitt i bermudatriangeln – därav den svenska titeln med betydligt mer katastrofanknytning.
I verkligheten hade planet förmodligen slagits sönder vid nedslaget på vattenytan, men inte det här planet. Det lägger sig fint, prydligt och nästan helt intakt på havsbotten. Allt är dock inte frid och fröjd. Medan vattennivån inuti planet stiger blir situationen alltmer kritisk.
Minst lika viktigt som katastrofmomentet är stjärnstatusen på skådespelarna. Stewart tillhör kanske den mest kända, men han har ganska lite air time och är dessutom inte ombord på planet. Han är förpassad till fastlandet, där han görs sällskap av George Kennedy som ju är den enda att vara med i alla Airportfilmerna. Här fyller han dock inte mycket funktion. Han är mest bara med. På planet hittar vi Jack Lemmon som hjältemodig och klok pilot, Christopher Lee som ena delen i ett grälande par och M Emmet Walsh som läkare.
Den här gången finns det ingen sjungande nunna, men likväl en blind pianist som passande nog mosas av sitt eget piano.
Airport ‘77 håller fanan uppe och om jag ska vara ärlig är den nog lite bättre än den vrålcoola tvåan. Slutet är riktigt mäktigt i sin entusiasm att visa flottans och kustbevakningens starka resurser. Än så länge är dock originalfilmen den bästa och det är väl föga troligt att Airport ‘79… The Concorde (ännu en fantastisk titel!) slår den på fingrarna.
|
|
|
|
|
 |
|
