|
L uc Besson var en gång en garanti för riktigt bra film, men sen i slutet av 90-talet har den stämpeln blivit ordentligt kantstött. Vissa projekt har blivit rätt sköna (Taxi och Bandidas), medan andra blivit hemska (Transporter 2). Frågan är självklart hur stor roll han själv haft, men står han uppsatt som manusförfattare så utgår jag ifrån att så är fallet. Hans inblanding i Taken sträcker sig inte längre än till manusförfattare, som i och för sig är en väldigt viktig del av filmen.
Liam Neeson spelar en före detta säkerhetsagent som efter mycket tvivel släpper iväg sin dotter till Paris. Hans oro visar sig vara berättigad och han tvingas använda all sin yrkesskicklighet när hon blir kidnappad.
Det börjar riktigt bra med en sympatisk Neeson, som har det tufft med relationen till exfrun och hennes nya (stenrika) make. Hans stenhårda sida träder fram på riktigt när han på telefon upplever dotterns kidnappning. När han drar över Atlanten och börjar använda våld för att få fram information är det härligt att se hans ursinniga sida. Man delar hans ilska och det är härligt att se uslingarna åka på stryk. En del riktigt fina actionscener bjuds det dessutom på.
Det är någonstans när filmen förvandlas från en spännande räddningsaktion till en våldsam hämndrulle jag tappar intresset. Det känns som att till och med Neeson glömmer av vad han egentligen ska uträtta, då han är upptagen med att hojta fram oneliners titt som tätt. Folk dör som flugor och till och med en stackars oskyldig fru får en kula i armen.
Jag ska inte klaga på realism, men jag tycker den franska polisen tar det väldigt lugnt med tanke på all förödelse Neeson sprider omkring sig. Han får ingen svår väg, om man säger så.
Det är ändå en väldigt bra actionrökare som jag rekommenderar, men som inte på något sätt är unik.
|
