|
|
|
|
|
|
J ames Cameron, en av Hollywoods främsta filmskapare, har skrivit och regisserat den här legendariska actionfilmen. Ett verk som ledde till en rad kända skådespelares genombrott och början på en helt ny era inom actionkategorin.
”Los Angeles 2029, maskinerna reste sig ur askan efter kärnvapenkriget. Deras kamp för att utplåna mänskligheten har pågått i decennier. Det slutgiltiga slaget skulle dock inte äga rum i framtiden. Det utkämpas här och nu. Ikväll...”
En till synes oslagbar cyborg, en så kallad Terminator (Arnold Schwarzenegger), skickas tillbaka i tiden för att mörda Sarah Connor (Linda Hamilton), mor till den ännu ej födde upprorsledaren John Connor. I ett desperat försök att skydda Sarah skickar John som vuxen tillbaka sin närmaste man, Kyle Reese (Michael Biehn). Men det blir ingen lätt uppgift för Kyle att övertyga Sarah om att allt detta faktiskt är sant.
The Terminator är en av de mest omtalade filmerna i filmhistorien, både när det gäller action och science fiction. När den kom 1984 var den något helt nytt i sitt slag och har sedan dess varit en supersuccé med ett flertal uppföljare. Arnold Schwarzenegger som redan hade blivit känd som Conan bara några år innan fick sitt riktigt stora genombrott här och många av hans klassiska citat som ”I’ll be back” och ”Get out” föddes. Michael Biehn fick inte lika mycket uppmärksamhet men gör ändå sin bästa roll någonsin och om man frågar mig så är han den huvudsakliga manliga karaktären i filmen. Dock kan detta bero på att Arnolds repliker bara omfattar 17 meningar.
Man kan ju undra ibland hur filmen hade blivit om Cameron hade följt sin ursprungliga idé på konceptet och satt Lance Henriksen i rollen som Terminator. Då gick konceptet ut på att cyborgen skulle smälta in i mängden. Man kan till och med hitta sketcher med Henriksen som Terminator. Käre ”lille” Arnold smälter ju knappast in i mängden. Dock fick ändå Henriksen en roll i filmen som polis.
Det är utan tvivel ett hållbart koncept som förtjänar mycket uppmärksamhet. Man kan inte säga att ansvaret för kvalitén på filmen väger mer på den ene än den andre delaktiga i produktionen. Dock kan man lugnt påstå att introduktionsmusiken väger starkt för det första intryck som filmen ger. Något som i längden får stor betydelse tillsammans med specialeffekterna. Filmen får en femma även om jag kommer ge uppföljaren en ännu starkare femma.
|
|
|
|
|
 |
|
