|
|
|
|
|
|
M artin Scorsese har återigen anlitat Hollywoods babyface, Leonardo DiCaprio, till en huvudroll. Denna gång iklär sig DiCaprio rollen som 50-talssnut i den gastkramande thrillern Shutter Island.
Redan när Marshall-Sheriffen Teddy Daniels (Leonardo DiCaprio) kliver iland vid mentalsjukhuset Ashecliffe Hospital på ön Shutter Island råder oråd. Tungt beväpnade vakter möter Sheriffen och hans kollega. Spänningen bland gruppen är påtaglig. En brutal barnamörderska är på rymmen. Teddy Daniels inleder en förundersökning som involverar hela sjukhusets personal och de intagna. En undersökning som ju längre den sträcker sig bara blir mer och mer mystisk.
Kårarna börjar krypa och nackhåren att resa sig redan efter det att Scorseses tunga ljudridåer inlett första scenen. Man fullkomligt kastas in i intrigen på den lilla ön utanför Boston. Storyn är djupt genomtänkt med inte bara underliga skeenden och obehagliga miljöer eller personer utan också med stora mått samhällskritik som på sina ställen lyser igenom klart.
Karaktärbehandlingen är dock ganska knapphändig och historiens personer känns mest som schabloner. DiCaprio iklär sig dock rollen som Sheriff alldeles utmärkt. Den barnakänslan DiCaprio ofta tenderar till att hysa är som bortblåst. Med en tillagd bostonaccent och en aningen bredare kroppshydda blir babyfacet till ett originellt, slitet snutansikte. Dicaprio känns helt enkelt hemma i sin roll. Det som annars torde vara filmens största bekymmer blir kanske dess främsta fördel i DiCaprios rolltolkning. Skådespelarinsatserna är över lag annars ganska begränsade till viktiga men vaga biroller. Trots det lyckas den gamle räven i dramat Max Von Sydow glänsa starkt i sin roll som hårdkokt psykoanalytiker.
Trots de relativt begränsade birollsinsatserna eller de tunna figurerna i filmen är de många som fyller en viktig funktion i LeHanes story. En berättelse om psykologiska experiment kantade med mystik och science fiction-tendenser. Likväl är det en historia om mänskligt förfall, hennes bräckliga inre och politiska maktspel.
Svårfilmatiserade historier av den här typen kräver en stor insats från regissören. Det gäller hålla sig på linjen i en bräcklig balansgång mellan slutlig logik och på tok för orealistiskt. Shutter Island finner nästan helt denna balans. Slutet känns förståndigt fram till den sista scenen med DiCaprio där osäkerheten kring dennes karaktär vidgas. Lite småsnurrigt blir det också då de många birollerna då och då bidrar till lite förvirring över vem som är vem. Inte heller blir tråden helt uttrasslad när DiCaprios drömmar i filmen aldrig riktigt analyseras klart eller vävs ihop med historiens slutpoäng.
Shutter Island är helt klart en av årets främsta thrillers. Gastkramande, fartfylld och mystiskt samt med en ovanligt bra Leonardo DiCaprio i huvudrollen. En stark trea blir betyget då den mystiska och tämligen obehagliga miljön är påtaglig genom Scorseses stundtals genialiska klippning. Att rikta in sig ytterliggare på de konspirationer som förekommer samt ett längre slut i långsammare tempo hade inte heller det skadat då sista scenerna känns skitnödigt krystade.
|
|
|
|
|
 |
|
