Avhoppad moderat: It's payback time
Riksdagsledamöter följer i allt större utsträckning sin egen övertygelse och räds inte partipiskan. FRA-kritikern Camilla Lindberg: "Mer rock'n'roll."
En färsk studie från Dagens Samhälle visar att de politiska vildarna i dagsläget är rekordmånga i kommun- och landstingspolitiken. En politisk vilde är någon som lämnat sitt parti, men sitter kvar på sitt mandat.
På riksdagsnivå är fenomenet dock inte lika vanligt. De senaste exemplen är Sten Andersson (m-sd), Gudrun Schyman (v-fi) och Maria Carlshamre (fp-fi).
På riksdagsnivå finns det däremot fler exempel på enskilda ledamöter som går emot sin partilinje och röstar med antingen oppositionen eller regeringen.
När ATP-frågan skulle avgöras i riksdagen 1959 var voteringen oavgjord men folkpartisten Ture Königson lade ner sin röst och regeringens förslag gick igenom. Königson grävde därmed sin politiska grav.
Folkpartisten Camilla Lindberg var den enda borgerliga ledamöten som röstade nej till FRA-lagen 2008. Däribland fanns även nuvarande EU-ministern Birgitta Ohlsson (fp) som lade ner sin röst och i eftermälet starkt kritiserade partispiskan samt hur partilojalitet premieras i politiken framför politisk integritet.
I Finland kandiderar alla på lika villkor och de politiker som får flest röster får plats i riksdagen till skillnad från i Sverige där partierna förbereder egna listor med valbara namn.
När Sveriges riksdag i torsdags röstade ja till den motion som erkänner det ottomanska folkmordet på turkiska armenier 1915 skedde det med hjälp av fyra borgerliga ledamöter som röstade emot sina partilinjer.
Bland dessa fanns bland andra den avhoppade moderaten och politiske vilden Göran Thingwall som numera tillhör Sveriges Pensionärers Intresseparti (spi) och röstar efter egen övertygelse.
Politisk vilde betyder att man överger sitt parti mitt i en mandatperiod och fortsätter som partilös ledamot i riksdagen eller annan vald politisk församling.
Samma scenario kan återkomma den 22 mars när regeringen presenterar sin proposition om att tillåta nya kärnkraftsreaktorer.
Tidskriften Fokus rapporterar att fyra borgerliga riksdagsledamöter - Eva Selin Lindgren (c), Solveig Ternström (c), Sven Bergström (c) samt ovan nämnda Göran Thingwall (spi) öppet deklarerat sitt missnöje med den nya överenskommelsen.
Centerpartisterna Eva Selin Lindgren och Solveig Ternström har sagt att de kommer att rösta nej och Sven Bergström har många invändningar mot förslaget medan Göran Thingwall, som egentligen är en varm kärnkraftsvän, kan tänka sig att rösta nej som ren hämnd för moderaternas vårdvalspolitik.
Thingwall är själv läkare med privatklinik och mycket missnöjd med regeringens vårdpolitik som rör privatläkare. Thingwall beskriver situationen för Fokus:
- Så klart vi ska ha kärnkraft, men it's payback time.
Göran Thingwall kritiserade partilojaliteten vid vårdvalsomröstningen och kan nu bli en av de ledamöter som fäller regeringens kärnkraftsproposition.
Camilla Lindberg (fp), som var ensam borgerlig riksdagsledamot att rösta nej till FRA-lagen, säger till Nyheter24 att det är en positiv utveckling att enskilda ledamöter röstar med sin egen övertygelse och tar ställning mot partilinjen.
- Det är vitaliserande för demokratin att folkvalda tar ansvar för sin övertygelse och vad man lovar och inte lovar väljarna.
Camilla Lindberg menar dock att fenomenet inte är helt oproblematiskt:
- Det kan ju inte gå hur långt som helst. Som ledamot står man på flera ben; partiet, väljarna etc. Det är en svår balansgång. Utvecklingen har dock inte gått särskilt långt i Sverige där det aldrig funnits särskilt mycket röstningsfrihet så just nu är det bara bra med större enskilt manöverutrymme och mer rock'n'roll.
Statsvetaren Svend Dahl från Stockholms universitet säger att det finns både för- och nackdelar med partiolydnad.
- Det utmanar föreställningen om demokrati i Sverige som bygger på starka partier där ledamöterna i stort sett har varit utbytbara partiföreträdare. I Sverige röstar vi först och främst på partier som utåt sett skapat ett väldigt effektivt politiskt system.
"Kan stärka förtroendet"
- Ett problem med demokratin och grunden till politikerföraktet i Sverige kan just vara bristen på personliga band till politikerna. I ett alltmer individualiserat samhälle där det är svårt att stoppa in väljarna i traditionella partifack kan ett utökat personval stärka förtroendet mellan politiker och väljare, säger Svend Dahl till Nyheter24.
Han tror att personvalet får allt större betydelse framöver.
- Jag tror att vi kommer att få se större inslag av personval i framtiden, dock inte ett totalt peronvalssystem som man har i exempelvis Finland. Det är fortfarande en utmaning av det svenska demokratiska systemet.
