Maktkamp24:s bloggpanel vecka 28

Kristdemokraterna och Göran Hägglund meddelade i veckan att de ratar årets Pridefestival (26 juli-1 augusti). Och nu får Hägglund kritik från övriga partiledare. Vissa menar att Hägglund gör bort sig medan andra resonerar: vad spelar det för roll? Vad tycker ni?

Anders: Hägglund förlorar inga röster, kanske mobiliserar han till och med några brunkonservativa från sd. Så länge man släpper fram super-trion Svensson, Sacredeus och Skånberg måste man vara ignorant, självhatande eller dövstum för att rösta på kd om man är intresserad av något som helst annat än en heterosexuell missionär inom det ack så obevarade äktenskapet.

Johan: Göran Hägglund och andra ledande kd-politiker har besökt Pride förr, vilket är mer än vad exempelvis Göran Persson har. Det har dock varit bortkastade besök, eftersom de oftast har blivit utbuade och hånade. Därför gör Hägglund rätt som struntar i Pride – som dessutom har blivit ett ganska överflödigt pseudo-evenemang. Med så kort tid till valet bör han jaga väljare där han faktiskt kan få några. Kd ska därför inte lägga ner någon energi på Pride, lika lite som Lars Ohly bör ägna sig åt att besöka Företagarnas dag eller liknande.

Emma: Svårt att kommentera utan att vara elak. Jag blir inte särskilt upprörd faktiskt. Det handlar väl inte om huruvida en partiledare är på plats på Pridefestivalen, i slutändan, utan den politik som förs i längden? Jag läser dock mellan raderna i kritiken att det är den politiska viljan som slås på och då kan man ju nästan t.o.m. respektera Hägglund och kd nånstans, för att vara ärliga med det. Och de har ju rätt till sin åsikt, även om åsikten inte känns särskilt förankrad i den verklighet vars folk de upplever sig representera. Jaga röster för rösters skull kan se rätt illa ut, det borde nog alla hålla sig för goda för. Tydlighet är inte en dålig sak, då vet man vad man har att förhålla sig till.

Sven Otto Littorins avgång slog ner drygt två månader före valdagen, men förändrar troligtvis varken förtroendet för våra politiker eller demokratin. Detta visar en ny undersökning som Dagens Nyheter tagit del av. Valskandaler verkar ha liten betydelse för våra attityder till politiker. Tror ni att det stämmer och i så fall - vad beror det på?

Emma: Blir lite full i skratt faktiskt - hur saker påverkar förtroendet hänger ju faktiskt lite ihop med hur pass stort förtroendet var från början. I åratal nu har vi läst och hört om hur lågt förtroendet är för politiker. Kanske kan det inte sjunka lägre? Jag tror i alla fall att väldigt många känner lite förvirring kring Littorin-affären. Vad den betyder, vem som gjort fel och var man som väljare har haft för ingångspunkt i historien. "Han har sexchattat", stod det till exempel, vilket få i min omgivning i alla fall, hade svårt att uppröra sig över. Frågan är om det konstituerar en "valskandal" av andra än politiska nördar? Vet inte, antingen har vi blivit alldeles för luttrade eller så dras det i ganska desperata trådar för att få kalla saker skandaler? Jag upplever i alla fall ingen folklig förankring i det tänket. Traditionellt sett har vi dessutom sen länge slagit oss för bröstet och tyckt att amerikaner och engelsmän varit lite larviga med sina moralskandaler -- kanske är det det som spelar roll här också.

Anders: Jag tror man är van, vet att alla är lika goda kålsupare och är relativt obenägna att kasta första stenen. Jag anser att Littorin slösat bort miljarder av skattepengar på ibland rent kontraproduktiva åtgärder (jobbcoacher, praktikantflodvågen på statliga myndigheter, fas 3 i jobbgarantin) - men han är en förbannat trevlig karl. Det är synd att se honom gå på detta sett, och att det parti han jobbat för så länge vänder honom ryggen på sekunder.

Johan: Det var väl ett hoppingivande resultat! Det kan ju faktiskt innebära att sakfrågorna fortfarande står i centrum och att verklighetens folk inte delar storstadspressens uppfattning av vad som är viktigt här i livet.

Vad hoppas du upptar den politiska debatten den kommande veckan?

Johan: Vänsterpartiets något oklara besked i frågan om en skatt på Internet. Siv Holma och Alice Åström flaggade för det under Almedalsveckan, men Hans Linde tycker tvärtom. Det vore intressant att få veta vad som gäller.

Emma: Jag hoppas att debatten om nätneutralitet tar sig under veckan. Svenska Dagbladet har tagit in några artiklar i ämnet och Juliagruppen har skrivit där. Det är ett viktigt och intressant ämne som behöver spridas och debatteras mer. Internet är trasigt, på riktigt, och behöver räddas.

Anders: Åsa Torstenssons förslag att minska straffet för rattfylla till att endast behöva installera alkolås. Det är det mest idiotiska jag hört sedan Ask föreslog att sätta människor i fängelse utan rättegång, vilket i och för sig var på samma presskonferens.

Vilken politiker har utmärkt sig mest den gångna veckan?

Anders: Moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson, som samtidigt som Littorin flydde från pressen packade väskorna för sin planerade semester i NY. En semesterdisciplin som borde agera förebild för alla oss som sitter ute i skärgården och svarar på frågor från Nyheter24...

Johan: De ligger lågt nu, vilket bevisas av att Hägglunds beslut att skippa Pride ger sådana krigsrubriker...

Emma: Elisabeth Svantesson (m) gjorde stor sak av att fyra kvinnor i domstolsnämnden är med i organisationen Hilda, en organisation med syfte att stödja kvinnors professionella utveckling. Jag skulle vilja sett den sortens engagemang och oro när det handlade om domaren i fallet för The Pirate Bay som var med i organisationer tillsammans med de upphovsrättslobbyister som var advokater i målet. Vilket var bra mycket värre, kan jag tycka, men som ansågs vara helt i sin ordning, bra till och med, och inte ifrågasattes av så mycket som en endaste riksdagsledamot. Sverige är lite för litet ibland.