Maktkamp24:s bloggpanel vecka 30

Sd var återigen över riksdagsspärren i en ny opinionsundesökning som presenterades i veckan. Få höra en kvalificerad gissning nu: når de riksdagen i höst? Varför/varför inte?

Emma: Jag har ingen aning. Ingen hemlighet att jag önskar det vore så att de inte hade en fot i dörren, men nu verkar de ju ha det, så... nånstans måste man väl respektera att såpass många vill lägga sina röster där. Fast jag kan inte skaka av mig känslan av att folk blir lurade att rösta på dem.

Det är ju en sak om det handlar om en debatt "inga vill ta", en annan om renodlad rasism ligger bakom. Jag tänker närmare bestämt på en sd-kandidat som hoppade av härom dagen, på grund av att han anser sig blivit förd bakom ljuset. Vet inte om det kommer att påverka nånting, dock.

Johan: Jag brukar undvika att gissa i politiska sammanhang. Huruvida sverigedemokraterna kommer in eller ej beror på saker som delvis ligger utanför partiets kontroll.

Om ekonomin fortsätter ljusna och konsumenternas framtidstro och köpkraft fortsätter återhämta sig så ökar också sverigedemokraternas chanser.

Men om folk känner stark oro och otrygghet är det snarare allianspartierna, i första hand moderaterna, som tjänar på det. På annat sätt kan man inte tolka svängningarna i opinionen under de gångna två åren.

När finanskrisen slog till sjönk förtroendet för vänsterpartierna, och sverigedemokraternas uppgång bröts. Folket älskar kanske inte alliansen, men har tilltro till dess förmåga att regera.

Sverigedemokraterna är något så ovanligt som ett missnöjesparti som tjänar på att folk är relativt nöjda. Förklaringen är att deras enda profilfråga av de flesta uppfattas som ganska perifer, jämfört med räntekostnader, energipriser och tillgången på jobb.

Anders: Nej, det gör de inte. Sd har toppar när diskussionen handlar om invandring eller islam - valet kommer handla om andra frågor, om folkpartiet kan hålla sig i skinnet och inte börjar spontanhetsa.

Om fp börjar prata om språktester, burka- och utegångsförbud så kommer ju sverigedemokraterna vara där och vara lite värre, och glatt locka åt sig de som tror att integration löses genom ett mer hatiskt samhälle.

Svenska folket blir allt mer kritiska mot den svenska försvarsmaktens närvaro i Afghanistan. Det visar en SIFO-undersökning som Aftonbladet låtit göra. Bör Sverige fortsatt närvara med trupp i Afghanistan?

Johan: Ja, i den mån vi kan göra någon nytta. Sverige har en tradition av att stå vid sidan av och förfasa sig när andra länders medborgare blöder och dör i kampen mot ondska och tyranni.

Det är bra att vi nu har brutit med detta. Däremot är det oerhört svårt att, från våra skrivbord, bedöma vilken nytta våra trupper faktiskt gör.

Anders: Den frågan tar jag inte i med en tre meter lång pinne.

Emma: Jag vill inte förringa de svenska truppernas insatser, vilket gör den här frågan lite småjobbig. Men helt ärligt har jag aldrig förstått varför vi är där över huvud taget? Eftersom jag tycker det luktar lite "knuffa in Sverige i Nato utan debatt" känner jag instinktiv motvilja mot hela situationen.

Såna grejer måste förankras bland svenska folket innan man ger sig in i det hela, kan jag tycka. Jag upplever hela diskussionen ske på ett icke-inkluderande plan, helt enkelt, som gör att jag väljer "försiktighet" framför "kör". Kanske måste det vara icke-inkluderande på nåt plan, men då är det nog inte så konstigt att det möter motstånd heller.

Vad hoppas du upptar den politiska debatten den kommande veckan?

Anders: Att Göran Hägglund, den sista utposten, äntligen uttalade sig klart och tydligt mot tvångssterilisering av människor som genomgår könskorrigering. Det är modigt av honom, när han har så många konservativa partimedlemmar som slåss med näbbar och klor mot varje steg mot ökad tolerans i samhället. När får vi nu ny lagstiftning?

Johan: Den här veckan har det mesta kretsat kring Pride, eftersom nästan alla politiker som inte har semester är där. Socialdemokraterna i Stockholm har, i samband med detta, utlovat en rejäl satsning på könsneutrala toaletter. Jag har med andra ord inte särskilt mycket hopp kvar...

Emma: Det vore kanon om FRA kunde komma upp på tapeten som valfråga, med tanke på att socialdemokraterna verkar ha dragit tillbaka sitt tidigare vallöfte.

Vilken politiker har utmärkt sig mest den gångna veckan?

Emma: Alf Svensson (kd) skrev ett debattsvar  till ett inlägg på Expressen som Marcin de Kaminski skrivit, vilket höll en otroligt låg argumentationsnivå. Vad jag kunde läsa mig till var det helt enkelt oförskämt att ifrågasätta honom, vilket känns som en märklig inställning av en folkvald, som han påpekar själv att han är.

Kd har överlag haft problem med handbromsen hela veckan med anklagelser om sossar som gör champagnesprut och indignation över löspenisar på Pride. (Å andra sidan är det jätteroligt att få legitim orsak att skriva "löspenis" i texter.)

Johan: Jag tänkte passa på att ge ett sällsynt erkännande till Mona Sahlin, som inte fallit till föga för vulgäropinionen inom hennes parti och på Aftonbladets ledarsida, om vägrat utlova ett slutdatum för insatsen i Afghanistan.

Hennes partikamrater har en tendens att förväxla fred med frånvaro av militär konflikt, men Sahlin har inte låtit sig lockas ned i den fällan. Det är värt ett lyft på hatten.

Anders: Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) som äntligen vunnit kampen för att få mer reklam i radio och teve. Vi vet hur många det är hemma i stugorna som brunnit för den frågan i decennier, och som nu äntligen kan andas ut.