"Folk undrar om jag vill leva ett 'normalt' liv"
Hur är det att vara ung, kvinna och muslim i dagens Sverige? Och vad är man trött på att få höra? Marwa Karim guidar oss #iminoritet.
– Nyheter24:s artikelserie #iminoritet ska inför riksdagsvalet belysa hatet och diskrimineringen som drabbar minoritetsgrupper.
– Fungera som en guide för alla de som vet mindre om gruppen och för alla som vill veta mer.
– Naturligtvis är inte våra utvalda personer representativa för hela gruppen – de ger oss bara sin egna fördjupande och personliga bild.
Känner du nu i efterhand att vi inte har lyft en grupp?
Hör av dig till Magda på: magda.omerspahic@nyheter24.se.
Nyheter24 pratade med Marwa i höstas då hon fick sin revansch när hon började föreläsa om sin svåra tid.
– Jag är ju lite rädd för att någon kommer att bua ut mig, säger Marwa.
PROFILEN. Marwa Karim, 18, från Hudiksvall, ger oss en bild av hur det är att vara en muslimsk tjej i Sverige i dag.
– Jag känner mig som vilken människa som helst. Jag är annorlunda, det är vi alla, men att vara muslim har aldrig varit ett stort problem för mig, säger Marwa Karim till Nyheter24.
När insåg du att du inte var som "alla andra", det vill säga när du insåg att du var muslim och majoriteten människor omkring dig var kristna?
– Det måste nog ha varit när jag började på lågstadiet. Då talade mamma om för mig att att vi är muslimer, att vi ber, vi äter till exempel inte gris, vi firar ramadan och vi läser ur Koranen. Hon lärde mig i princip allt. Det var först då som jag insåg att jag inte var som alla andra.
Vilka problem stöter du på som muslimsk tjej?
– Mitt största problem är att jag får hatiska och hotfulla kommentarer på min blogg om att jag skämmer ut mig själv, att jag som muslim ska gå spränga mig själv, att jag kommer att bli halshuggen. Det är oftast sådana kommentarer som jag får. Eller att de ska våldta mig och skicka mig tillbaka för att jag är en "muslimsk hora".
– Sedan får jag väldigt mycket problem i verkligheten också. Oftast står folk och typ kränker mig för att jag har en mörkare hudfärg. Sist var jag i en affär där en man sa åt mig att be om ursäkt för att jag var muslim och för att jag inte hör hemma här i Sverige. Sådana problem är jag med om ganska ofta och det är rätt så jobbigt.
Tycker du att diskrimineringen är tydlig och synlig?
– Det är både ja och nej. Jag tycker det har blivit mer synligt nu än innan. Nu händer det så mycket när det gäller både muslimer och icke-muslimer. Man får ju ta del av allt och läsa om det och oftast har man gått igenom samma sak eller sett det med egna ögon.
Vad är okej och vad är inte okej att säga om dig eller till dig som muslimsk tjej?
– Alltså man får väl tycka och tänka som man vill, det kan jag absolut inte bestämma över. Men det finns grejer som jag tycker att man borde tänka sig för innan man yttrar sig om andra människor. Och om jag nu bara ska prata generellt om just muslimer så tar vi oftast illa upp när vi får kränkande kommentarer och frågor som man inte vill svara på. Nu för tiden slänger människor bara ut sig saker.
Har du några exempel?
– Frågor om jag är en självmordsbombare, om jag skulle kunna tänka mig att ha sex innan giftermål, om jag tycker att min religion är dum och idiotisk, om jag skulle vilja leva ett normalt liv, om jag skulle vilja ha en pojkvän nu. Folk undrar också varför jag inte har sjal på mig, varför jag tillhör en religion som är väldigt "hård", enligt andra, och om jag tycker att det är jobbigt att vara muslim.
Hur tycker du att partierna kan jobba mot hatbrott och diskriminering?
– Jag tycker att alla partier ska vara uppmärksamma och inte blunda för det minsta lilla. De ska inte bara strunta i hatbrott och diskriminering utan våga göra en polisanmälan ifall det krävs. De ska också visa att de är modiga nog för att våga säga ifrån.
----
LÄS MER:
Magda Omerspahics krönika: "Dags att lämna plats åt dem i minoritet"
