Feministdags: "Kvotering – för eller emot?"
I del 2 av Feministdags! skiver Irena Pozar om varför hon ser kvotering som en nödvändighet.
Kvotering är en fråga som ofta diskuteras, inte minst inom feminismen. Påhejarna är många och motståndarna ännu fler, eller ja, de kanske bara hörs mer. Den typen av kvotering man då talar om är könskvotering, vilket jag menar när jag skriver "kvotering" i den här texten.
I november förra året gav EU-parlamentet grönt ljus för kvotering av bolagsstyrelser och satte målet att de största i Europa år 2020 ska ha 40 procent (ja, gud förbjude att det faktiskt blir 50 procent!) kvinnor i sina styrelser.
Det fick diskussionen inom Sveriges riksdagspartier att blossa upp igen och alla är långt i från eniga. Samtidigt darrade gubbarna i Sveriges bolagsstyrelser inför tanken på att få ett sådant krav.
Behövs för att komma vidare
Men det finns även feminister och personer som säger sig värna om och kämpa för jämställdheten som sätter sig emot kvotering. En vanlig anledning som nämns både av dem och andra är att vi genom kvotering skulle göra kön ännu mer viktigt och se män och kvinnor i stället för bara människor.
Och om världen var formad på så sätt att alla hade samma rättigheter, förutsättningar och möjligheter att lyckas i livet oavsett kön så hade det ju så klart varit jätteonödigt med kvotering.
Men så det det ju inte ut och därför behöver vi kvotering för att komma vidare.
För det är nämligen så att män kvoteras in jämt och ständigt, trots att kompetensen inte sitter i könet. Varför är det så? Det finns egentligen två enkla sätt att se på saken.
1. Kvinnor är inkompetenta.
2. Män väljer män.
Jag är helt övertygad om att det är punkt 2 som gör att bolagsstyrelserna har en brist på kvinnor och det är därför jag är för kvotering.
Män väljer att styra, ställa och jobba med personer som är lika dem själva. Inte för att det alltid är bra, för det är det inte, utan för att det är bekvämast. Det är precis det män i hundratals år har gjort.
Handlar om strukturer och normer
Jag får ofta höra från kvinnor att de inte vill bli inkvoterade, för att de inte vill få fördelar bara för att de ses som kvinnor. Men i dag går de miste om positioner just för att de är kvinnor och för att män kvoteras in i stället för dem.
Kvotering handlar om att krossa strukturer och normer. Kvotering i lagstiftningen är en nödvändighet eftersom vi uppenbarligen inte lyckats reglera det på annat sätt.
När jag skriver krönikor har jag flera gånger fått kommentarer där personer (läs: män) använder "kvoterad" som skällsord.
Men ni kan sluta med det. Kvotering innebär att någon med samma nivå av, eller högre, kompetens än en man får en chans hon annars inte hade fått. Det inte något att vara varken ledsen eller stolt över.
Det är något som ska ses som en självklarhet och det vi i så fall bör ifrågasätta är inte inkvoterade personers kompetens – utan varför det dröjde så länge.
___________
VECKANS LISTA:
5 fakta som visar på ojämställdheten i arbetslivet
1. I de stora europeiska bolagen är cirka 18 procent kvinnor.
2. I Sverige finns det fler män som heter Johan på vd-positioner än det finns kvinnor.
3. Kvinnor tjänar mindre än män, trots att de tillhör samma yrkesgrupp och har arbetat lika länge.
4. Majoriteten av examinerade akademikerna är kvinnor, trots hög utbildning värderas inte deras arbete lika högt.
5. Kvinnor utför fortfarande majoriteten av det obetalda arbetet.
__
LÄS OCKSÅ:
