"Jag är trött på att få höra 'Vad har du i byxorna?'"

PROFILEN. Adori, 25, ger oss en bild av hur det är att vara transperson i dagens Sverige.

Kan du förklara lite kort vad det "innebär" för dig att vara transperson?

– Att vara en transperson är att vara en person. En person med behov, intressen, rättigheter och skyldigheter liksom alla andra. För mig som icke-binär transperson
innebär det helt enkelt att jag vill betraktas och behandlas som den jag är – inte som någonting samhället förväntar sig eller antar att jag är. Min könsidentitet är
viktig för mig precis som den kan vara för många som är cis.

När förstod du att du var det och att du därmed "stack ut"?

– Jag visste i väldigt tidig ålder att något inte riktigt stod rätt till. Min självbild och könsuttryck överensstämde inte med det som samhället och omgivningen
ville klistra på mig.

– Detta var något jag även kunde se hos andra i min omgivning, i ungdomstidningar, på nätet, alltså människor som funderade över sina
livsvillkor utifrån personen de är och alla normer samt konventioner kring människor som inte riktigt var anpassade efter andra könsidentiteter än cis.

Har du stött på några problem just för att du är transperson?

– De flesta transpersoner har någon gång blivit utsatta för förtryck baserat på vederbörandes könsidentitet. Allting en gör kritiseras, dementeras och
ifrågasätts – som om ens existens främst definierades av andra och inte av en själv. Ens självbestämmanderätt blir fråntagen en och det resulterar
ju i att transpersoners levnadsvillkor ser väldigt annorlunda ut än för ciskroppar.

Tycker du att diskrimineringen är tydlig och synlig mot transpersoner?

– Den strukturella diskrimineringen av transpersoner är tydlig och har varit det så länge jag kan minnas. Transkroppar utgör ofta stående skämt i olika sammanhang. Ett exempel är ju naturligtvis populärkultur i form av tv-serier, böcker och liknande där transpersoner reduceras till "galningar".

– Ofta viftas transpersoners upplevelser och erfarenheter bort och många hävdar att en inte ens existerar, att ens könsidentitet är ett påhitt, blott ett bekräftelsebehov som behöver fyllas och att en "borde pyssla med viktigare saker".

– Varje år söker transpersoner asyl i Sverige för att deras kroppar inte erkänns. En riskerar att bli utsatt för våld och övergrepp samt tas inte på allvar om en skulle
vända sig till myndigheter. Kortfattat skulle en kunna säga att det finns många olika transpersoner med många olika upplevelser och baserat på detta möts vi även av olika sorters förtryck.

Vilken är den rätta benämningen – det vill säga, vad är okej och vad är inte okej att säga om dig och till dig som transperson?

– Precis som det inte är okej att kränka mänskliga rättigheter, så är det inte okej att försöka ta tolkningsföreträde och felbehandla transkroppar. En vill inte ha en smäll på käften bara för att en är en transperson.

– Våra könsidentiteter innebär saker för oss, sådant som vi vill ska bli respekterat, exempelvis våra pronomen. När någon felkönar en känns det ofta som om denne
tar ifrån en ens människovärde. Att inte ha möjlighet att själv bestämma över sin kropp är ödesdigert för vem som helst.

Vad är du trött på att få höra?

– "Vad har du i byxorna?", "Hur vet du att du är trans?", "Transpersoner är inkluderade i kvinnoseparatistiska sammanhang, men det heter 'självförsvar för tjejer' för att det hette så från början."

– "Det är en lyx att kunna tänka på könsidentitet och sånt där, tror ni att folk i andra länder har tid med det?", "Hen betyder höna".

Hur tycker du att partierna kan jobba mot diskriminering och hatbrott?

– Först och främst kan det vara rimligt att tänka på representation. Finns det transpersoner i ens parti? Varför/varför inte? Utöver detta måste partierna ta ställning till att det inte räcker med man/kvinna när en ska tala om människor för att detta osynliggör väldigt många av oss.

– Medvetenhet kring trans inom vården, skolan, ja, alla institutioner och myndigheter är livsviktigt för att komma till bukt med hatbrotten mot transpersoner. Vi måste prata om vår existens i alla rum för att göra alla rum transinkluderande.

---

LÄS MER OM #IMINORITET:

DEL 1: Marwa Karim: "Folk undrar om jag vill leva ett 'normalt' liv"

DEL 2: Henrik Fannkvist: "Roligt när föräldrar får panik och väser: 'Titta inte på honom'"

DEL 3: Nicolas Näsman: "I bland pratar folk engelska med mig"

DEL 4: Tina Åkerman: "'Lebb' är bland de värsta orden jag vet"

DEL 5: Danial Moeeni: "Queer är en åsikt – det är inte en läggning"

DEL 6: Yrsa Hagström: "Fel av homosexuella att välja att ta 'den bisexuella vägen ut'"

DEL 7: Haris Delic: "Islamofobi är en typ av rasism som finns på alla plan i samhället"

DEL 8: Emilio Prado: "Jag avskyr när man härmar spanska på ett 'humoristiskt' sätt"

DEL 9: David Skansholm: "Det är tröttsamt att alla 'har en diagnos' nu för tiden"

DEL 10: Bita Yari: "Säkerhetskontroller är mer regel än undantag"

KRÖNIKA: Magda Omerspahic: "Dags att lämna plats åt dem i minoritet"